Den uttjänta stolen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

- Har du nu hittat en stråle igen? Maken som oftast är tålmodig när jag fotograferar på våra promenader började låta lite trött på rösten (Han hade inte sin egen kamera med den här dagen) Jag ska erkänna att han har en poäng i sin kommentar. Jag har jagat ljuset som en galning den här fina försommaren, man kan inte annat än bli exalterad över vårt nordiska ljus i nyutsprunget lövverk, speciellt med tanke på att världen vi lever i blir allt mörkare och mörkare. Då är det en tröst att se ljuset och förstärkas i vetskapen om att ljuset alltid övervinner mörkret. (Det är också temat på startsidans bildgalleri nu.)

- Där har du en gammal stubbe som du kan fotografera! Kommentaren var min brors när vi var ute och promenerade i skogen för ett tag sedan, han hade lagt märke till att gamla kasserade, till synes ointressanta objekt intresserade mig. Jag kan inte förneka att jag ser en viss tjusning i att se det vackra i det som är uttjänt och ratat.

På promenaden i går förenades mina passioner i ett objekt. En gammal stol som gjort sitt och placerats vid en lada där gräset började växa över den nåddes av en solstråle som föll precis där den skulle.

Jag identifierade mig med den gamla, slitna stolen och tänkte att den kanske inte alltid har fått stå där den borde stå. Den kanske inte alltid har fått betjäna dem som den hade önskat att få ge lite vila. Den har inte fått dela plats med något sobert möblemang och när en upprustning skedde och det blev lite tjusigare i dess omgivningar så åkte den ut, men därute nåddes den av en stråle som förvandlade den till en skönhet. Ett vackert stilleben att vila ögonen på, så vackert att jag ville ta med det hem och dela det med er.

När ljuset får falla på oss kan någon se det vackra i oss som aldrig har fått chansen att blomma ut. Det är aldrig för sent. Släpp in ljuset i ditt liv!

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0