Hänryckningens tid

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Hänryckningens tid brukar pingst kallas. Ett begrepp som kan tolkas på många sätt. De flesta tänker kanske på den fantastiska utveckling som sker i naturen, hur allt formligen exploderar i härliga nyanser. En lång mörk årstid har vi levt i mörker och gråa toner men nu kommer ljuset och färgerna. Det är svårt att inte bli hänförd.

Själv hör jag till den stela sorten som aldrig skulle hoppa jämfota och skrika varken på ett idrottsevenemang eller en konsert men när livet vaknar då blir jag exalterad. Jag upphör aldrig att förundras över den livskraft som finns i ett litet frö. Att peta ner några oansenliga små frön i jorden och se frodiga växter resa sig ur myllan efter en kort tid kan få mig att nästan sprängas av lycka. Det finns en kolossal inneboende kraft i allt skapat.

 

Jorden var öde och tom, djupet täcktes av mörker och en gudsvind svepte fram ........... står det i skapelseberättelsen  (1 Mosebok 1:2).

Gudsvind är ett vackert ord som fyller mig med respekt, känslan av en smekande gudsvind kommer över mig varje gång jag står inför den fantastiska utveckling som sker i naturen den här årstiden.

 

Men ursprungligen kanske hänryckning anspelar på det som Jesus efterföljare upplevde den första pingsten.

I Jerusalem fanns folk från alla länder församlade, de var vänner till Jesus och var nog präglade av många känslor den här dagen. Sorg - En oersättlig  vän hade mördats på ett brutalt sätt. Rädsla - Kunde flera av dem drabbas av samma öde?  Osäkerhet- Hur kunde de veta vem de kunde lita på? Några av dem i närmaste kretsen hade förvandlats till svikare och angivare när pressen blev för hård.  Att de inte förstod varandras språk i sorgen gjorde det inte lättare men plötsligt kom den där gudsvinden till huset där de var församlade. Den svepte genom huset med ett dån och i ett enda ögonblick kunde de tala varandras språk och förstod varandra. (Apostlagärningarna kap. 2) Det innebar att de inte heller behövde vara rädda för varandra. De fick mod och handlingskraft tillbaka.

I den trasiga värld vi ser i dag önskar jag att gudsvinden ska få blåsa fram över hela jorden, blåsa bort rädsla och blåsa in kärlek i alla folkslag så att vi förstår varandra och att allas våra språk ska fyllas av samma längtan att utplåna hat, egoism, avund, storhetsvansinne och allt som får oss bygga murar mellan varandra.

Den skapande gudsvinden kan förändra oss.

Glad Pingst!

 

 


Skriv en kommentar

Kommentarer: 0