Veka viljan mot orubbliga

Ensam vek mellan de orubbliga

 

Vissa dagar, när man överrumplas av den där hjälplösa, veka känslan av att inte kunna ta itu med någonting kan man lätt få en känsla av att alla i ens omgivning är så orubbligt fasta och starka. De står där de alltid stått med en tyngd som gör att ingenting kan rubba dem. De verkar hårda och kalla och skulle väl inte känna om den ensliga veka varelsen vid deras fot lutade sig mot dem för att få lite värme och styrka.

Som ensam "sensitiv" varelse vet man att vem som helst kan när som helst komma och dra upp en med rötterna. Rötterna är ju så ytliga mellan grus och sten men faktum är att när solen gjort sitt en vacker sommardag, har även de tunga, orubbliga vid min sida, värme att dela med sig av.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0