Att komma hem

Att komma hem är att hitta det strå bland alla andra strån där jag hör hemma.

Hur upplevelserik och intressant en resa än har varit så är det alltid lika skönt att komma hem. Hem till den plats där man ogenerat kan låta resväskan spy ut sitt smutsiga innehåll i en hög mitt på golvet framför tvättmaskinen, där man kan slå sig ner i den gamla trygga soffan och läsa veckogamla tidningar med nyheter som redan är inaktuella. Med dagens ITmöjligheter är det ju fullt möjligt att hålla sig "up to date" även under semestern, maken gör det men jag vill ha någon period ibland när jag kan låtsas att  världen inte är så hemsk som man kan tro så jag stänger av. Att lyssna på nyheter är en plikt man har till vardags men inte på semestern. 

Att komma hem är att gå runt och titta på den gamla kända miljön, att kolla att allt är som det ska. Kanske tar man en vattenkanna med sig medan man går runt och tittar, då kan man samtidigt se hur blommorna har utvecklats under frånvaron och upptäcka att den första blomman på jättedahlian har slagit ut, liksom fresiorna som sattes i våras, att plommontomaterna som såddes i mars äntligen börjar komma med frukt och att mysterieliljorna snart kommer att slå ut.

Att komma hem är att låta trygghet och krav blandas på ett gammalt bekant sätt. Medan jag står där och sorterar tvätten i olika färger säger maken att han går ut och tittar om hallonen mognat. Jaha, och när och hur ska de rensas och kokas tänker jag. Jag hade lite tur den här gången, han hittade inte mer än 800 gram så min kamp mot maskar och pyttesmå sniglar och flugor blev inte så svår att besegra och nu står det ett par burkar sylt i köket och svalnar.

Att komma hem är att gå en kvällstur när solljuset lyser med sin varmaste nyans genom blommor och blad och konstatera att den skönhet man njuter av när man är borta finns här hemma också.

 

Kvällspromenadens växter i kvällsljus

Dahlia, Fresia och blivande plommontomater

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0