Selma visste vad hon ville

Den gångna helgen gjorde vi en liten tripp till Värmland. Åt gott på Ulfsby Herrgård och besökte Selma Lagerlöf  på Mårbacka i Östra Ämtevik. Ja, det vill säga hon var inte där men spåren efter henne syntes.

Det är imponerande att inse hur mycket en kvinna kunde genomföra med sin viljekraft redan i slutet på 1800-talet och början på 1900-talet. 

Redan som 7-8 åring bestämde hon sig för att hon skulle bli författare och att hon skulle leva av det. Alltså runt 1865 (Hon föddes 1858). (Antar att hon kom fram till det helt utan kvinnliga förebilder, självförsörjande kvinnor var ju inte vanligt på den tiden.)

Hon utbildade sig till lärare i Stockholm och arbetade som sådan i Landskrona tills hon skrivit Gösta Berlings saga och fått den utgiven och såld i så stora upplagor att hon kunde leva på det.

Då köpte hon sig en gård i Falun och flyttade dit. (Även Dalarna kan vara lite stolta över att ha haft Selma som invånare)

Under besöket fick vi veta att Selmas mor var utarmad när fadern dog och tvingades sälja Mårbacka med allt bohag. Det tog Selma hårt och när hon gjorde en resa till hembygden och såg hur förfallen gården var köpte hon tillbaka den. För Nobelprispengarna rustade hon sedan upp den så att den fick den auktoritet som den har än i dag. (Skrytbygge kallades det i den värmländska bygden)

Eftersom hon inte själv var huslig, hade hon tjänstefolk till allt som skulle göras på gården. Själv ägnade hon sig åt att skriva och resa.

Jag är mest imponerad över att man kunde skriva storverk med papper och penna. Vilket tålamod det måste ha krävts och att göra förändringar i sitt manuskript var inte så lätt då som det är i dag.  Men hon visste vad hon ville och var den första kvinnan och den första svensken som fick Nobelpriset.

En av männen i svenska akademin gjorde ner Gösta Berlings saga som fruntimmersfantasier när den kom ut men när hon fick nobelpriset var han med och skrev under på dess genialitet.

Ulfsby herrgård som vi bodde på kallas också länsmansgården i Sunne och den kan man läsa om i Gösta Berlings saga så nu ska jag se till att läsa den igen och friska upp minnet.

Vi besökte också Östra Ämteviks kyrkogård och såg graven som är placerad med vacker utsikt över vattnet.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0