Långsamt dalar löven

Det sägs att man blir långsammare med åren och det stämmer nog. Den här sommaren var så snabb och  jag så långsam så jag hann aldrig fatta att den varit här. När jag ser på bilderna från dagens promenad får jag lov och konstatera att jag måste sluta vänta på sommaren för den här gången, dess chanser är förbi.

För min del är det här förloppet signifikativt med hela mitt liv.  Jag började tidigt längta efter att bli vuxen och det fortsatte jag med år efter år. Plötsligt en dag insåg jag att jag var pensionär, jag som aldrig hade hunnit bli vuxen. 

Nu är det bara att acceptera läget både vad det gäller höst och ålderdom.

Trösten är väl att höstar kan vara rätt långa och till och med vackra. Hörde någon som sade häromdagen att vi ska se  på löven och lägga märke till att de faller långsamt. Det kan ta tid innan de når jorden.

Det ska jag tänka på medan jag försöker hinna vända almanacksblad, men det är knappt man hinner vända det ena bladet förrän det dags för nästa.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 2
  • #1

    Ingegerd Norman (lördag, 23 september 2017 20:49)

    Ja vad ska då jag säga som är 80 plus? Långsammare blir man helt klart. Även om jag fortfarande kan promenera ganska raskt blir jag ju efter ibland. Höstens tjusning är ju färgerna och att det är skördetid.

  • #2

    Margit Klehn (söndag, 24 september 2017 07:46)

    Så länge det finns liv finns det hopp brukar de ju säga. Vi får tänka på Dagny som är 104 och "still going strong"