Jag återkommer ofta till min fascination för ljusets mångsidiga förmåga. När jag går i skog och mark förundras jag alltid över hur en enda liten ljusstråle kan förvandla vissna löv och blad som egentligen har förlorat allt det som de en gång kunde berömma sig av till något attraherande vackert.
Det som ingenting är blir beundransvärt när ljuset faller på rätt ställe.
Jag tänker att nåden har samma effekt som ljuset på oss människor, när vi låter det förvandlande ljuset upplysa och genomlysa oss förvandlas vi till något vackert trots våra misslyckanden och skavanker.
Den som ser oss kan aldrig ana att vi känner oss misslyckade. Det är därför jag tycker så mycket om att ta emot välsignelsen när jag går i kyrkan. När Hans ansiktes ljus faller på mig faller också alla tillkortakommanden av och han ser mig sådan som han vill se mig och sådan som jag vill vara men inte klarar själv. När det undret sker fylls jag av hans frid.
Herren välsignar dig
och bevarar dig
Herren låter sitt ansikte
lysa över dig
och är dig nådig
Herren vänder sitt ansikte
till dig
och ger dig frid.
Dela gärna!
Skriv en kommentar