Ljuset i mörkret

I dag på första advent tände himlen också sitt ljus till tröst och glädje för oss som försöker klara den här mörka tiden på året. Jag är glad att jag inte bor i Norrland där dagen är ännu kortare men en dag som den här känns ändå hoppfull. Ljuset i mörkret är starkast. Så länge ljuset flammar får mörkret stiga åt sidan för den lilla envisa lågan.

I går hade vi besök av alla våra barn och barnbarn, det var roligt att se dem tillsammans, vilket inte händer så ofta, eftersom de bor på olika platser, men det är också drygt att ha så mycket liv i huset för ett par pensionärer som oftast har tyst och lugnt i omgivningen och varje sak på sin bestämda plats.

Den yngsta av barnbarnen som är fyra år är intensiv som en ljuslåga. Hela tiden pockar hon på uppmärksamhet samtidigt som hon har en så förtrollande charm att man fullkomligt smälter. Allt runt omkring känns oviktigt när man ser det här sprudlande livet som så självklart tar plats och får allt annat att verka oviktigt.

Till och med storebror som är tre år äldre accepterar hennes stora krav på utrymme. Han är i en harmonisk period och visar ingen avundsjuka över att lillasyster slukar omgivningens uppmärksamhet. När lillasyster påstår att hon är stark som Pippi långstrump ställer han frivilligt upp låter henne demonstrera sin styrka. Innan vi vet ordet av har hon lyft sin bror högt i luften och man får onekligen intrycket av att hon är besläktad med Pippi.

Hon är ett ljus på sitt sätt, de övriga barnbarnen på andra sätt. 

Världen känns mörk men barnen med sin livsglädje ger hopp och man önskar bara att de ska få uppleva ljuset på ett påtagligt sätt i sina liv så att de vågar tro på framtiden.

Ljuset är alltid starkare än mörkret, hur litet det än är.

Som hela himlen kan målas röd av en ljusstråle kan vår värld ta färg av det lilla goda som bor i varje människa om vi låter ljuset få plats i våra liv.

 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0