Glöm aldrig dem som format dig!

 

Eftersom jag tenderar att bli nostalgisk ibland har jag svårt för att gå förbi ett övergivet föremål utan att hänge mig åt tanken på vad det en gång har fått betyda.

Ni som är uppmärksamma minns nog att jag skrivit om en gammal stol vid en lada och om en gammal Renault under ett dammigt täcke bland annat. När jag ser den här övergivna ekan som snart har frusit sönder i isen skenar fantasin iväg igen. 

Kanske har den fått stå till tjänst när en romantisk kavaljer har bjudit med föremålet för sin kärlek ut på en roddtur runt sjön i förhoppning att imponera. Det är också möjligt att mor eller farföräldrar har utrustat sina barnbarn med flytväst och tagit dem med ut för att inviga dem i tjusningen att glida fram i tystnad, på stilla vatten. Troligast är nog ändå att den tillhört en fiskare som drömt om storfångsten men som fått nöja sig med några slemmiga småfiskar bredvid öskaret på ekans botten.

Vilka som än har haft glädjen att nyttja den här ekan verkar det som att de har glömt den nu. Det var ingen som tänkte på att ta upp den ur vattnet innan frosten kom, ingen som drömde om nästa vår när den skulle tjäras och läggas ut igen.

Var finns den kärlekskranke kavaljeren nu, var finns fiskaren, var finns mor eller farföräldrarna eller var finns barnen som en gång lärde sig ro i den?

Vi har lätt för glömma allt som har fått betyda mycket för oss när vi har gått vidare och nått det vi ville nå. Men det är viktigt att vi aldrig glömmer varifrån vi kommer och vilka som har varit betydande för oss  i vår strävan att nå ett mål.

Nu tänker jag på människor, vi har väl alla någon som betytt mycket för oss, som kanske alltid har ställt upp och stöttat oss. Låt dem inte frysa omgivna av is nu när du kan stå på egna ben. Kanske kan du visa dem din tacksamhet på något sätt.

Glöm aldrig dem som har en  betydande del i att du är den du är i dag.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0