Skenande effektivitet!

Vi lever i en tillvaro som skenar på alla områden. Allt ska bli effektivare, allt ska gå snabbare. Alla pauser måste fyllas ut på ett eller annat sätt. Vi ska alltid vara nåbara.

När man hämtat sitt barn på dagis har man inte tid att se sitt barn i ögonen och småprata för man ska samtidigt prata i telefon, rasta hunden och kolla almanackan.

Nu har sängindustrin insett problemet med att folk inte kan sova och missar nödvändig vila så nu har man uppfunnit en säng som ska ge så mycket effektiv sömn att man klarar sig på färre timmars sömn. Om du snarkar noterar sängen genast det och reser upp din rygg så att du kan sova vidare ostört o.s.v. (En nyhet jag hörde på morgonprogrammet i Tv häromdagen.)

Trots att vi tror oss bli mer och mer effektiva tappar vi kontrollen över oss själva och vår omgivning. Vi tror oss ha fullständig koll men i själva verket är det teknologin och omständigheterna som styr oss. Är det så vi vill ha det, eller borde vi göra en omprioritering?

Den här helgen har det hänt maximalt många våldsbrott, flera med dödlig utgång, de flesta beroende på gänguppgörelser. När skapades alla dessa våldsgäng i vårt land? Hände det medan vi andra var upptagna med att vara effektiva?

Har vi blivit så effektiva att vi inte har tid att se varandra, varken våra barn,  arbetskamrater eller grannar?

När jag var barn tittade grannarna in då och då, det fanns alltid tid att duka fram lite kaffe och umgås en stund när någon knackade på dörren. Likaså var det alltid självklart att bjuda luffarna, som vandrade omkring förr i tiden, på ett mål mat eller en smörgås när de hade vägarna förbi vårt hus.

Dörren var för övrigt sällan låst, det behövdes inte eftersom alla litade på alla, när vi åkte bort låste vi visserligen dörren men nyckeln fick sitta kvar i låset eller gömdes under dörrmattan. 

Fast man inte alls hade så många hjälpmedel som förenklade tillvaron var man ändå aldrig stressad. Nu har vi hjälpmedel till allt men är ständigt jagade av att vi alltid borde göra något annat än det vi för tillfället har gått igång med.

Den nödbroms vår tid skulle behöva för att hitta tillbaka till en balanserad tillvaro finns inte. Vi fortsätter vår skenande tillvaro och medan vi kämpar vidare skenar också problemen i vår omgivning. Hörde på nyheterna i dag att det behöver byggas många fler fängelser. Förlåt min enfald men tanken slog mig att som Storbritannien en gång i tiden skickade sina kriminella till det då obebodda Australien där de fick jobba för sitt uppehälle och skapa sig en ny tillvaro, borde också vi skicka terrorister, mördare, misshandlare och förtryckare till en öde ö (utan båt). Där kunde de få de hjälpmedel som behövs för att odla och ordna sin egen försörjning. Elakt tänkt av mig men sjukvården och polisen skulle få mycket mera tid att hjälpa människor som verkligen behöver det.

Hur som helst behöver vår tids människor stanna upp och fråga sig: "Är det så här vi vill ha det? Är vi på väg åt rätt håll?

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0