När gästen stannar för länge

 

Man kan bli trött på en del fast de är både vackra, mäktiga och omfamnande.  När de bara dröjer och dröjer och aldrig tycks vilja lämna en fast man väntar på någon annan, då blir det drygt. Ibland lovar de att gå men de gör inte slag i saken, de slår sig ner och börjar om från början.

- Nu ska du bara se vad jag har, jag har mera att visa dig säger de i bästa försäljarton. Men vid det laget har man slutat lyssna, de hade ju lovat att gå...och man väntar bara på att den där efterlängtade gästen ska plinga på dörren. Den gästen är lite mera försynt, rent av lite osäker på sig själv, slår inte på de jättestora trummorna när han kommer, talar med viskande ton om att det finns något som är mildare. Med en enda liten föraning om vad som väntar omfamnar jag gärna den gästen.

Det känns  som om det vore dags för byte nu.

 

Jag talar naturligtvis inte om människor utan om årstiderna. Hur vacker vintern än kan vara, hur mäktiga och intagande vyer den än kan ge oss så längtar jag efter de första trevande vårtecknen. De behöver inte alls vara stora och skrytsamma, om jag bara kunde få se lite snö och is ge vika för solen, kanske se en hasselblom eller en tussilago skulle jag värmas djupt in i hjärtat.

Men vintern tycks sitta skönt på min stol, och tröttnar aldrig på att pladdra om sig själv och visa vad han kan. Nu provar jag med ett hövligt avvisande.

- Tack för att du ville besöka mig, men nu börjar min tid bli knapp. Vi kanske ses igen, du är så välkommen när du har vägarna förbi. December-Januari skulle passa mig perfekt. Tack och adjö.

 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 1
  • #1

    Ingegerd Norman (måndag, 05 mars 2018)

    Helt klart Margit! Snön, vintern får gärna säga hej då . Vill ha lite takdropp, lite lägre snövallar..... Vill se de där "knopparna i håret" snart.