Historiens vingslag

Det sägs att historien har vingar och att dess vingslag kan höras. Kanske kan man till och med höra en livsberättelse när historiens vingar flaxar. Jag kan bara bekräfta att det är sant.

I dag stod jag framför det här torpet, som inte ligger så långt från sjön Jogen. Jag tyckte mig höra stoltheten i en ung mans röst. Dagen till ära hade han lagt av sig blåkläderna och plockat fram kostymen som bara användes vid begravningar och julotta. Kepsen höll han i handen eftersom det här hände på den tiden då man visste hur man uppför sig i en vacker flickas närvaro. Hon hade bomullsklänning och rent förkläde på sig och håret vackert flätat. Kinderna färgades lätt av rodnad när han vände sig mot henne och sade:

- Vill du gifta dig med mig, vill du bo med mig i huset jag har byggt?

Hon log mot honom.

- Har du själv byggt det här fina huset?

- Ja, och vid varje hammarslag har jag tänkt på dig, hur fint det skulle vara få se dig stå vid spisen som min fru ... och kanske en barnaskara som leker på den hemvävda mattan.

Hon svarade ja, blev hans fru och barnen kom. Några fick de behålla andra dog i olika epidemier.

Det unga paret kämpade och slet hårt för sina barn, sitt uppehälle och för sin kära, lilla stuga. Arbetet var tungt och kropparna slets hårt. När barnen äntligen var vuxna och kunde klara sig själva var det numera medelålders paret utslitna och dog i förtid.

 

Om de hade kunnat se maken och mig i dag, två relativt friska pensionärer som lever gott och har möjlighet att strosa omkring i skogen för nöjes skull hade de nog varit förvånade.

 

 

 

 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0