De förstod knorren

Vet inte om man ska kalla det självupptagenhet men litet upptagen av min roman är jag ju i dessa dagar.

Ingen (utom min yngste son som visade intresse för den) har fått läsa manuset innan boken kom ut. Maken har aldrig frågat efter det och jag var litet rädd för att låta honom läsa.

Tänk om han skulle komma med en massa negativa omdömen och ta ifrån mig modet att gå vidare, så tänkte jag.

Därför hade jag ingen annan människas omdöme att lita till och visste inte om jag själv var så inne i min egen tankegång att jag inte kunde se bokens otillräcklighet.

Den som först fick boken i sin hand och kunde läsa den i "verkligheten" var dock maken och jag är förbluffad. Så här skrev han i ett facebokinlägg i går:

Den här boken är verkligen värd att läsas. Spännande, intressant och mycket gripande. Visst är jag part i målet, men min fru Margit Klehn, har lyckats med en fantastisk debutroman om en intressant kvinna Hagar - från Bibeln. Jag läste de knappt 300 sidorna på ett par dagar. En riktig bladvändare. Grattis gumman! 

 

 

(Till saken hör att min man säger aldrig något som han inte menar, han är ärlig, en av anledningarna att jag inte vågade låta honom läsa i förväg.)

En annan läsare kommenterade hans inlägg: Mycket läsvärd kan jag intyga. Hunnit halvvägs!!

 

Efter att ha våndats i min ensamhet hur människor skulle ta emot min bok och om de skulle förstå mina tankar så vet jag i alla fall att de två första som fick chansen att se boken har förstått knorren och det gläder mig enormt. Jag ville ju så gärna få dela med mig av min skrivarglädje och hade nog inte klarat av att hantera det om de första läsarna klubbat ner mig.

 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0