Sommaren vi aldrig glömmer

2018 är året när  vi upplevde en sommar som vi aldrig någonsin kunnat drömma om och aldrig någonsin kommer att glömma.

Som en spegling i vatten minns vi sommaren bakom oss fastän vi fortfarande i september kan se och känna den i verkligheten.

Bortsett från hotande klimatförändring måste jag erkänna att jag älskar somrar som den här. I fem månader har jag njutit och det verkar inte vara riktigt slut än.

Som en blomma som aldrig vissnar finns den i mitt sinne.

Det var också sommaren 2018 min roman om Hagar, "Ökenrosen får alltid nya blad"  hamnade mellan vackra pärmar. Något som jag nog aldrig hade vågat hoppas  på att det skulle bli verklighet.

Naturligtvis finns det minnen som inte är så positiva också men människans förmåga att sortera bort negativa minnen är , som väl är, en tillgång.

Just nu minns jag solen, värmen, mogna tomater, ljumma vindar, sköna bad och paddelutflykter, varma kvällar och sköna solnedgångar.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0