Stjärnor i tungsinnets botten

Det har varit den varmaste, ljusaste, skönaste sommaren i mannaminne men den är redan glömd nu när de första höststormarna viner runt knuten. Nu trycks modet ner av de tunga vindpustarna som sliter och drar i de en gång så vackra blommorna. Nu är det tid att sloka för såväl växter som väderkänsliga gummor. 

Så mycket borde uträttas när vi ska växla från sommar till höst och vinter men kroppen kan inte ställa om. Det tunga mörka täcket som lagt sig över sinnet stjäl kraften. I stället för att vinterstäda trädgården eller göra rockad i garderob och vind sätter jag mig vid datorn och skriver onödigt bladder. Det var i alla fall trösterikt att jag hittade en vissen blomma bland mina foton. Den kan visa hur jag känner mig i dag ... och tittar man riktigt noga tror jag att man kan se något som liknar lysande stjärnor bland de strån som hänger lägst. Visst är det underbart att man till och med en dag som denna kan hitta små lysande stjärnor längst ner i botten av tungsinnet.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0