En värld i dunkel

 

 

 

- Nej, jag läser inte böcker.

Jag hör uttalandet allt oftare och förstår ingenting. Jag har till och med hört det från pedagoger och från dem som  har daglig kontakt med människor i sitt arbete, som till och med har en tjänst där det är viktigt att man kan sätta sig in i andras tankevärld.

Jag tänker att de resonerar lika kortsiktigt som den som formade lagen om cykelhjälmar. Det är något man behöver upp till femton år och sedan inte längre.

Alla anser att det är viktigt att barn läser böcker men varför drar man ner rullgardinen när man blir vuxen? Behöver man inte längre se vyn utanför sin egen lilla bubbla? Räcker det att se fram till sitt eget staket och sedan låta världen därutanför vara höljd i dunkel?

Visst är det väl så att vi måste försöka tränga in i andra världar för att förstå de människor som finns där. Många gånger kan man också bli överraskad över de ahaupplevelser läsningen ger som gör att man bättre förstår sig själv.

I vissa perioder kan det också vara skönt att läsa för att få fly bort från verkligheten ett tag, jag tror inte att det är fel heller. Vi kan inte vara 100 % effektiva hela tiden.

Om man börjar prova sig fram och läsa några olika författare tror jag att alla kan hitta guldkorn som gör att utblicken klarnar och världen omkring blir lite tydligare.

Om du tittar på bilden ovan ser du en värld höljd i dimma bortom staketet, men tittar du på bilden nedan har det klarnat och du kan se vad som fanns på andra sidan staketet.

 

Hmm... Det är väl inte så att mitt lilla blogginlägg har öppnat dina ögon?

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0