Kedjade gränser

 

 

Varje morgon ser man nya författare sitta i TV:s morgonsoffa och berätta om sina nya böcker. Det verkar uppstå behov av nya böcker hela tiden, det kan handla om hur chockartat det är att bli förälder eller internetanvändning eller...  jag vet inte allt vilka konstiga behov av kunskap som kan uppstå.

Sett till den utgivning som sker är det ändå bara en bråkdel av all utgivning i vårt land som får chansen att presentera sin skrividé i media.

42 stycken - Så många böcker utges det i Sverige varje dag, det vill säga drygt 15 000 böcker varje år.  Drygt 2000 av dessa  är skönlitterära verk för vuxna, det vill säga mer än 5,5 böcker per dag. Siffran låter skrämmande med tanke på att min nyutgivna roman bara är en i mängden. Hur ska jag få den att synas bland alla andra?

Kanske det bara är de som har de rätta kontakterna som kan sticka ut, de som känner  bra recensenter. Nyss läste jag dessutom att BTJ (Bibliotekstjänst) inte bryr sig om att recensera de författare som tidigare publicerat något med liten utgivning. Dumt alltså att ge ut en diktsamling först och en roman sedan. Tvärtom skulle man gjort.

Att äntligen få en roman utgiven känns ju så stort, som att ha kämpat sig upp för ett berg och nått en hissnande utsikt men där uppstår hinder som gör att man inte får kliva ut i det där underbart vackra landskapet, man kommer inte vidare. Rostiga kedjor finns överallt. 

Så där är det så ofta i livet, man går och drömmer om olika saker men tänker att det där är omöjligt för mig. En dag har man ändå nått sin dröm fastän då oftast en dag för sent. Man kanske får sluta snegla åt sidorna och bara vara glad för det man uppnått även om det inte är något som efterfrågas längre.

Jag är i alla fall glad för alla mina vänner som uppmuntrar mig och intygar att de har behållning av min bok. Det är väl ändå viktigast att "vanliga människor" tycker om den och så kan recensenterna sitta där med de böcker som anses vara helt rätt i tiden.

 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0