Julaftonspromenad

Det här med julfriden blir allt svårare att nå fram till allteftersom hysterin kring julen växer sig allt starkare.

Julångest känns som en mera vanlig företeelse än julfrid.

Jag ska inte förneka att jag tyckte det var skönt i år när det blev klart att vi skulle fira julafton ensamma maken och jag. Då kände jag inget tvång på mig att pynta en julgran ens, det räcker med att plocka fram det pynt som man tycker är vackrast och låta resten få ligga kvar i sina lådor på vinden.

I dag på morgonen tog maken och jag en lång julpromenad (det kunde till och med jag unna mig eftersom det var en dag utan krav) in i djupaste skogen och då kände jag att här finns julfriden. Det var tyst och stilla, förutom lite svagt vindsus och någon fågel. Ett rådjur hoppade på stigen framför oss och det bästa av allt,  skogen full av  julgranar pyntade med kristallklara julgransdekorationer, vackrare än de jag har i lådan på vinden. 

Det kändes skönt att stanna till, njuta av skönheten, andas in friden och känna att nu är julen här och vi ska fira den utan stress och krav.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0