När ljuset lyser igenom

Ju äldre man blir dess mer börjar man genomskåda mörker och snårigheter i tiden. Det kommer den ena trenden efter den andra som lockar med sig ungdomar. Aningslöst låter de sig drivas djupare in i snåren. Det finns mörker som vill sluka dem med hull och hår. Det finns krafter som vill tjäna pengar på deras längtan att anpassa sig till omgivningen.

Ibland drivs det en politik som gör dem fullständigt villrådiga. Man försöker dölja ljuset som skulle kunna vägleda dem. Men ljuset är starkt. Ingen kan utsläcka det. Hur snårig, trasslig och mörk världen än är så finns ljuset där och lyser med sin värme.

I dag mötte jag en av de här små oförstörda knattarna, han var nog inte mer än ett par år men på långt håll räckte han upp handen och ropade "Hej!"  med glädje i rösten. Likadant gjorde han till maken som kom en bit efter mig, ingen av oss kände varken honom eller mamman. Jag blir lika fascinerad varje gång jag möter barn som fortfarande är så skyddade att de vågar lita på sin omgivning. De tar för givet att alla människor är goda och att man aldrig ska behöva vara rädd för en medmänniska. Jag önskar att världen kunde bli sådan att de aldrig skulle behöva bli besvikna över att lita på någon men tyvärr vet vi att förr eller senare blir deras tillförsikt naggad i kanten.

Skönt ändå att det finns ett ljus bakom snåren som aldrig upphör att lysa, det ljuset kan förvandla de onda, förtränga ondskan och läka människor som blivit tilltufsade av livets snår.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0