
Tänk på din skapare i din ungdom
innan de onda dagarna nalkas
de år som ingen glädje har att ge
Då solen och ljuset slocknar
och månen och stjärnorna
Då regnet följs av nya moln
Det är den dag då husets väktare darrar
och de starka männen sviktar
då malerskorna slutat mala - de är för få
då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren
då dörrarna mot gatan stängs till
då ljudet från kvarnen dämpas
Stämman blir tunn som en fågels
och sångrösten mister sin klang
då man bävar för en backe
och för fasorna på vägen
Då mandelträdet lyser vitt
gräshopporna släpar sig fram
och kaprisfrukten mist sin kraft
då människan går till sitt eviga hem
och gråterskorna väntar på gatan
Ja innan silvertråden slits av
och guldskålen brister
kruset krossas vid källan
och brunnshjulet går i bitar
då stoftet återvänder till jorden
sitt ursprung
och livsanden återvänder till Gud
som gav den
Predikaren 12:1-7
Det finns nog ingen poet som kan beskriva ålderdomen med så vacker poesi och så rikt bildspråk som kung Salomo. Man tror i alla fall att det är han som skrivit Predikaren och jag tvivlar inte på det. Språket känns igen från Ordspråksboken.
Varje vecka lägger jag ut veckans poetiska bibelord på startsidan. (försöker i alla fall hinna med fast veckorna går fort.) Jag tycker att Bibeln har ett så rikt bildspråk och ger så mycket poetisk inspiration. Många glömmer nog att läsa Bibeln på det sättet men då missar man mycket. Allt ska inte förstås bokstavligt man måste träna sitt poetiska öga för att kunna läsa mellan raderna. Det är så man läser ett kärleksbrev och Bibeln är skaparens kärleksbrev till oss.
Texten ovan (som också är den här veckans bibelord) är väl mest känd för de första sju orden som talar om ungdom. De används ofta som minnesord till konfirmander men faktum är att det mesta av det här kapitlet handlar om att bli gammal. Hur den mänskliga kraften bryts ner och förmågorna tynar. Inget upplyftande ämne precis men om man beskriver åldrandet så vackert som Salomo med ett så rikt bildspråk från den tid han levde i och med så skön poesi känns det nästan som att det är något vackert när stämman blir tunn som en fågels och sångrösten mister sin klang. Så även om man bävar för backarna och fasorna på vägen så finns det mycket än att uppleva innan silvertråden slits av och guldskålen brister.
Skriv en kommentar