Innan silvertråden slits av

Tänk på din skapare i din ungdom

innan de onda dagarna nalkas

de år som ingen glädje har att ge

Då solen och ljuset slocknar

och månen och stjärnorna

Då regnet följs av nya moln

Det är den dag då husets väktare darrar

och de starka männen sviktar

då malerskorna slutat mala - de är för få

då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren

då dörrarna mot gatan stängs till

då ljudet från kvarnen dämpas

Stämman blir tunn som en fågels

och sångrösten mister sin klang

då man bävar för en backe

och för fasorna på vägen

Då mandelträdet lyser vitt

gräshopporna släpar sig fram

och kaprisfrukten mist sin kraft

då människan går till sitt eviga hem

och gråterskorna väntar på gatan

 

Ja innan silvertråden slits av

och guldskålen brister

kruset krossas vid källan

och brunnshjulet går i bitar

då stoftet återvänder till jorden

sitt ursprung

och livsanden återvänder till Gud

som gav den

 

Predikaren 12:1-7

 

Det finns nog ingen poet som kan beskriva ålderdomen med så vacker poesi och så rikt bildspråk som kung Salomo. Man tror i alla fall att det är han som skrivit Predikaren och jag tvivlar inte på det. Språket känns igen från Ordspråksboken.

Varje vecka lägger jag ut veckans poetiska bibelord på startsidan. (försöker i alla fall hinna med fast veckorna går fort.) Jag tycker att Bibeln har ett så rikt bildspråk och ger så mycket poetisk inspiration. Många glömmer nog att läsa Bibeln på det sättet men då missar man mycket. Allt ska inte förstås bokstavligt man måste träna sitt poetiska öga för att kunna läsa mellan raderna. Det är så man läser ett kärleksbrev och Bibeln är skaparens kärleksbrev till oss.

Texten ovan (som också är den här veckans bibelord) är väl mest känd för de första sju orden som talar om ungdom. De används ofta som minnesord till konfirmander men faktum är att det mesta av det här kapitlet handlar om att bli gammal. Hur den mänskliga kraften bryts ner och förmågorna tynar. Inget upplyftande ämne precis men om man beskriver åldrandet så vackert som Salomo med ett så rikt bildspråk från den tid han levde i och med så skön poesi känns det nästan som att det är något vackert när stämman blir tunn som en fågels och sångrösten mister sin klang. Så även om man bävar för backarna och fasorna på vägen så finns det mycket än att uppleva innan silvertråden slits av och guldskålen brister.

 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0