Överskatta sin egen betydelse

Det finns en del (oftast män) som inbillar sig att allting står och faller med dem. Att ingenting på den här jorden skulle fungera om inte just deras kunskap togs tillvara. Den sortens människor kan ofta hånle lite överseende åt dem (oftast kvinnor) som genom egna erfarenheter upptäckt arbetsmetoder som fungerar.

Har en man provat på att handdiska en enda gång i livet så kan han sedan ivrigt instruera och undervisa kvinnan som diskat 5 gånger om dagen i 60 år. Det vore ju synd om hans enorma erfarenhet inte skulle gagna omvärlden.

Den sortens människor liknar konstgjorda fjärilar i levande blomsterarrangemang. Den som skapade dessa fjärilar måste väl ha haft en övertro på sig själv. Hur kan man inbilla sig att konstgjorda fjärilar skulle kunna förhöja upplevelsen av en levande blomma??? Är det inte att ställa sig över skaparen själv?

För min del föredrar jag allt som är äkta och oförstört. Där behövs inga skrytsamma åthävor. Äktheten talar för sig själv. Vore jag den konstgjorda fjärilen skulle jag nog försöka dra mig undan så stillsamt och tyst som möjligt för att slippa skämmas i jämförelse med det som är äkta. (Men så klart, om man inte är äkta har man ju inte förmågan att förflytta sig.)

 

Ps. Fri tolkning medges. Ds

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0