Det vi dunkelt anar

Ibland är utsikten inte så tydlig. Rutan är liten och glaset suddigt.

Vi längtar ut och vill framåt men det vi sträcker oss mot är suddigt. Då blir vi ofta lite rädda och tänker "Jag vet vad jag har men inte vad jag får".

Visst, det kan vara ett klokt talesätt men det kan också hindra oss från att uppleva det stora.

Om vi anar ett öppet fält, några strödda blommor och en blå himmel, kan det då inte vara värt att ta steget ut i det okända. Du slipper dammet på fönsterbrädan, den unkna inomhuslukten och du får en klar sikt som sträcker sig oändligt långt bort.

Vi kanske ska ändra talesättet och i stället säga.:

"Jag vet mina begränsningar men anar inte hur mycket längre jag kan nå".

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0