Innan snapchat fanns

Dagens barn och ungdomar som kan hålla kontakt med varandra över hela världen via snapchat och få ögonblickliga svar tror kanske att vi var fullständigt isolerade vi som levde "nittonhundrafrysihjäl".

( Jag antar att ordet "artonhundrafrysihäl" som vi använde i min barndom om det som var riktigt gammalt nu har devalverats)

Men det är inte riktigt sant att vi var isolerade, vi levde bara i en tid när saker och ting fick ta sin tid. Jag hade många brevvänner som jag fick genom att svara på annonser i tidningar. Vi skrev snirkliga brev, klistrade på bokmärken och skickade med foton så att vi visste hur den andra såg ut. Om det var en som skrev tråkiga brev upphörde korrespondensen ganska snabbt men när man hittade någon som kunde skriva intressant och meningsfullt uppstod en lång vänskap med en person som man egentligen inte kände. 

Visst kunde brev ta tid (men aldrig så lång tid som det gör nu). Lite av tjusningen var att gå och vänta på det där brevet som skulle ge svar på alla frågor man ställt.

Den brevvän jag behöll längst var från Petalax i Finland, vi började nog i 10-årsåldern och jag tror inte att brevväxlingen dog ut förrän jag gifte mig 10 år senare. Jag har fortfarande kvar en duk som jag fick från henne i födelsedagspresent och jag har ofta tänkt på henne genom åren som gått, då och då har jag mött människor som bär hennes efternamn och insett att det varit hennes släktingar jag mött.

 

Telefonen var en annan möjlighet att hålla kontakt. Via ledningar som gick från stolpe till stolpe längs vägarna kunde man ringa upp och höra varandras röster, som på något underligt vis förmedlades genom trådarna, men det föll oss aldrig in att prova det. Breven var charmigare.

 Dagens sociala medier har väl sina nackdelar och är inte på långt när så charmiga som brevväxlingen var men det ska erkännas att det var tack vare Instagram och Facebook som jag för ett tag sedan fick kontakt med min finska brevvän. Jag minns inte att vi var speciellt naturintresserade på den tiden. Uppväxt som jag var vid Dalälven var naturens skönhet så naturlig att man inte såg den men nu när vi tittar på varandras inlägg på sociala medier inser jag att vi fortfarande har gemensamma intressen. Hon lägger ut fantastiska bilder från den finska naturen och jag från den svenska. Kontakten lever vidare efter nära femtio års uppehåll-

 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0