Att inte passa in

Alla i rummet lyser av självkänsla och förtröstan. De verkar har en orubblig förtröstan både på Gud och på sig själva. 

Jag har försökt hela livet att se ut som en av dem.  Jag har lyckats anta den rätta formen. Jag har lyckats suga till mig dropparna av lycksalighet som livet ger och jag har lyckats omge mig med samma grönska som de andra är inneslutna i. 

Men fast vi dricker samma regn och värms av samma sol upptäcker jag när jag stiger in i rummet att jag är annorlunda. Alla de andra lyser färggrant emot mig och jag upptäcker att jag har fel kläder. Jag är udda. Jag sticker ut. Som en svart sorgsenhet bryter jag det enhetliga mönstret. Det är inte alltid så lätt att lysa i de rätta nyanserna och det gör ont när man försöker och misslyckas...

... men så försöker jag se bilden utifrån betraktarens perspektiv och då inser jag att den här bilden hade varit mindre talande om inte det svarta bäret funnits där.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0