Kraften i en vindpust

Den här veckan blev det till sist vinter, något som vi knappt trodde skulle ske det här året. Träden stod snötyngda ett par dagar och fann sig i situationen precis som oss andra fast vi nog tyckte att det kunde kvitta när den inte hade behagat komma tidigare.

I går, den näst sista dagen i februari kom solen fram och förskönade det vita landskapet. Den värmde förvånansvärt intensivt och fast naturen var vacker i sin vita betäckning påmindes man om vår och längtade efter ännu mera värme.

Träden tänkte nog som jag att nu vill vi ha vår och när solen värmde dem, sög de till sig de små vindpustar som fanns i luften och skakade sig så att fjunen slungades ut i solens varma bana och förintades.

De ville inte ha den tyngande beläggningen över sig längre. Beläggningar av alla slag kan vara tyngande och deprimerande, speciellt de dåliga minnen vi vårdar ömt som ger oss bitterhet och kvävd ilska.

Ska försöka hitta en vindpust från den eviga världen i dag som kan blåsa bort alla beläggningar som tynger och slunga dem ut i solens kraftfält där de förintas. 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0