Bleka lyser våra ansikten i mörkret

Mänskligheten, den välrenommerade delen av den, har byggt upp stora depåer av kunskap och väldiga ekonomiska resurser för att ha kontroll över sina liv och sin existens. Det är ingen brist på utbildning, kunskap eller betalmedel i den rika världen.

De som lever eländigt, fattigt och utan resurser att kunna påverka sina liv finner man i u-länder och flyktingläger långt utanför våra ramar. Vi har nog gjort vårt bästa för att förtränga vetskapen om det mänskliga lidande som finns där. 

Men så händer det oerhörda. Något som får oss att inse att vår kunskap inte räcker till. Något har överfallit oss som vi inte kan kontrollera eller bemästra. Dess namn är pandemi. Vi är inte odödliga. Vi har hamnat i ett läge där vi inte vet vilka knappar vi ska trycka på och ångesten griper tag om oss. 

Den realistiska människan som varken tror på onda eller goda makter har ingenstans att vända sig när tilliten till den egna kunskapen och förmågan sviktar.

Bleka lyser våra ansikten i det becksvarta mörkret när vi möter det onda som vill förgöra oss. Men det är inte för sent att ödmjukt erkänna:" Jag är inte mig själv nog, jag vill söka den goda överjordiska hand som kan leda mig och hela mänskligheten genom de hotande skuggorna."

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0