Av det som ingenting var...

I dag har jag njutit av att jobba i trädgården. Så tacksam man kan vara att ha tillgång till både trädgård och skog i tider när vi ska undvika sociala kontakter.

Tyckte det var lämpligt att se om någon hade jobbat i komposten i vinter och se det var det. Maskar, tusenfotingar gråsuggor och alla möjliga "otrevliga" varelser hade jobbat frenetiskt hela vintern och nu kunde jag gräva fram flera skottkärror jord som alstrats av avfall som var värdelöst.

Jag kunde inte låta bli att göra parallellen till Paulus beskrivning av Gud som utvalde det som ingenting var.

Jag fann lite tröst i tanken eftersom jag gått omkring och känt mig ganska värdelös och förbrukad.

Det som nu hade blivit till näringsrik jord var ju en gång i höstas något som var förbrukat som kastades på avskrädeshögen. Visserligen krävdes det lite otrevligheter som maskar och andra kryp för att det skulle förvandlas.

Tanken spann vidare, kanske kan vi förvandlas till något mera användbart av de otäckheter vi möter också, jag tänker bland annat på Coronapandemin med alla dess följdverkningar. "Inget ont som inte har något md sig" brukade mina föräldrar säga och det är nog sant. Livet blir inte alltid som vi tänkt men vi får göra det bästa av de möjligheter vi har. Det är sånt som kallas utveckling.

Mitt i komposten hittade jag också en rotklump från en kasserad krukväxt som det sköt små ynkliga skott ur. Då kunde jag inte låta bli att leta fram en kruka, ge den lilla stackaren lite ny jord och nu väntar jag förhoppningsfullt att den ska skjuta ännu fler skott och växa upp till något vackert. Det är ju så Gud hanterar oss, han kastar oss inte bland avskrädet så länge det finns minsta lilla hopp om liv. Han kan göra något vackert av det som ingenting var. 

Nu tror jag förstås inte att jag är Gud men jag liknar väl honom lite grand när jag inte vill utsläcka den tynande lågan, eller hur?

Titta noga på bild nummer 1 så ser ni en pantersnigel. den var jag noga med att inte skada. Den håller ju mördarsnigeln borta sägs det.

Bild nummer 2 visar mitt nya växthus som maken tålmodigt monterat ihop. Där hoppas jag få lite goda tomater i slutet på sommaren

Bild nummer 3 visar den ynkliga lilla ros som jag kände att jag ville rädda.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0