Livsresan

 

Allt var ljust

när du blåklocksspäd

påbörjade livets resa

 

Du hade mod att resa dig

mot jättarna 

som bröstade sig över dig

 

Ditt ljusblåa huvud höjde sig

över den slätstrukna mängden

Vad brydde du dig om

att de där uppe

hade järnstyrka

och var färgade av erfarenhet

 

Du såg inga omöjligheter

 

 Vagnen var framkörd

Livets resa kunde börja

 

Kupe´n var elegant

blankpolerat trä

och sammetsmjuka dynor

 

Tjusiga, uniformsklädda konduktörer

klippte din tummade biljett

 

Du lutade dig slappt tillbaka

blicken sökte spänning

i det drama som utspelade sig

i det förbipasserande landskapet

 

 

Vackra vyer susade förbi

Du njöt av resan

önskade att allt det vackra

skulle vara för evigt

 

 

...men fortare än du anade

rostade spåren

Broarnas trävirke murknade

Ogräs tog över

Bultar som burit upp tryggheten

rostade och lossnade

Avgrundsdjupa faror lurade

 

Du insåg att resan 

snart måste avbrytas


 

Allt du med möda samlat

under din livsresa

 

kommer att bli liggande

på en rostig vagn

där ogräset barmhärtigt

försöker dölja

det som gått förlorat

 

Resan blev spännande

och innehållsrik

men kändes alltför kort

Ta dock i beaktning att det här bara var förordet i boken om ditt liv! Vad som väntar när sista bron har rasat vet du inte än. Kanske blir det liv som aldrig tar slut ännu vackrare och ännu mera spännande.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0