Det nya bryter fram

När man lever i en tid som konserverats i en marinad av Coronaprat känns det nästan lite overkligt att vi faktiskt går framåt och att dag läggs till dag precis som det alltid varit. En vecka har redan gått av det nya året men det känns som det är svårt att skaka av sig det år som förändrade så mycket i hela världen. Envist hänger det kvar som ett skrumpnande förtorkat löv.

Men det nya året bryter fram, det sträcker sig uppåt och sväller som knopparna på grenen. Vi vet att ljuset är på väg tillbaka, det som ska lysa upp och värma de svällande knopparna tills de brister ut i grönska.

Det gamla "förtorkade" året ska skrumpna helt och blåsas bort av vinden när det nya årets knoppar möter ljuset och förvandlas till grönskande dungar och skogar.

Det är tidens gång. Det som varit vår vi lämna bakom oss och sträcka oss mot det som ligger framför. Vi vet att både sorg och glädje ligger framför oss också, det är livets beståndsdelar som vi, om vi behandlar dem klokt, kan utvecklas och växa av. Du slutar inte växa för att det gamla året med sina sorger vill klänga sig kvar. Du sträcker på dig och snart är du fri.

 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0