Det svåra skapar det vackra

Vi behöver så mycket tröst i dessa tider när vi lever i skuggan av en Pandemi som slingrar sig allt tätare omkring oss och beskär vår rörelsefrihet. Åt vilket håll vi än vänder oss känner vi att kopplet stramar och hindrar oss att ta ett steg till.

Glädjande nog är det inget som hindrar oss att gå ut i naturen (Vi som orkar och kan, en nåd att vara tacksam för). Jag hoppas verkligen att alla som har möjligheten att röra sig tar vara på den förmånen. Det är nämligen så att naturen talar till oss.

I går såg jag hur skogens grenar räckte sina händer uppåt i förväntan och tänk deras förväntan hade besvarats. De hade fått händerna fulla av vita gnistrande stjärnor. 

"Du kan göra likadant" sade de till mig. Det finns gränslöst med nåd, kärlek och omsorg. Sträck ut dina händer och låt dem fyllas!

De gråa kala grenarna visade mig att om man känner sig nedstämd, grå och trist så är det klokt att ändå sträcka på sig för då kan droppen som faller fastna på just dig och när det blåser kallt och frosten drar fram kan de förvandlas till diamanter som du får bära i all din gråa tristess. 

Några grenar vågade sig till och med på ett vinterbad i bäckens kalla vatten och genast fick de en kristallsmyckad kappa så mitt i det jobbiga, gråa och tunga livet kan det löna sig att öppna sina ögon och se: Det finns mycket vackert för dig också. Guds skapelse är utformad så att det svåra skapar det vackra.

Kung David uttryckte det så här i Psalm 139 där han samtalar med Gud. "Om jag säger: Mörker må täcka mig, ljuset omkring mig bli natt så är inte mörkret mörkt för dig, natten är ljus som dagen. Själva mörkret är ljus".

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0