När livet ändrar riktning

Den här dagen för ett år sedan satte vi oss i bilen för att åka till Klippan och skriva under det papper som tre månader senare skulle innebära att vårt liv förändrades på många sätt.

Allt gick så plötsligt och vi var nog själva lite undrande: Varför gjorde vi det vi gjorde?

Att flytta var i och för sig ingen ny tanke, den hade vi burit på i tio år. Periodvis lade vi den på hyllan och andra tider blossade tanken upp. I de flesta fall bromsades våra planer upp av alla överbud som bjöds när vi försökte bjuda på något hus. Det hade hänt så många gånger så vi var naturligtvis inställda på att det inte skulle bli något den här gången heller.

Vi kanske handlade i chock när mäklaren ringde och sade att säljaren accepterade budet.

Tre dagar efter att vi sett huset för första gången satt vi hos mäklaren och satte våra namnteckningar på ett papper. Jag var dessutom lite skumögd efter en starroperation. På parkeringsplatsen hjälpte maken mig att droppa i de ordinerade ögondropparna inna vi gick in och skrev.

Nu har vi varit skåningar i nio månader och har hunnit få en del nya vänner trots pandemin som sätter stopp för det mesta. Snart har vi upplevt alla årstider här och när vi nu går in i maj månad känns det spännande att få se vad som händer i den här vackra naturen. Bokskogarna har faktiskt redan börjat veckla ut sina blad och fruktträden börjar försiktigt blomma. Bönderna har både plöjt och sått.

Hittills är det bara en sak jag saknar och det är blåsippor. Det är nog första våren i mitt liv som jag inte sett några blåsippor men vi har rikligt med vitsippor och även en liten gul blomma som heter svalört.

Det finns mycket att upptäcka i omgivningarna så vi har levt lite som turister alltsedan vi kom hit. Och nu räknar vi med att vi ska våga oss ut lite mera när vi om några veckor är färdigvaccinerade.

För oss känns det också viktigt att ha en gemenskap med vänner som delar vår tro och det har vi funnit i den enda frikyrkan som finns här. Sedan 8-personersregeln infördes har det ju inte varit möjligt att fira gudstjänst tillsammans men vi har ändå blivit bekanta med några i församlingen och upplever en varm och fin gemenskap.

Vi har också upplevt att skåningarna är lätta att få kontakt med. På nästan alla våra promenader möter vi människor som stannar och pratar några ord.

Det sorgliga är att vi nästan inte har kunnat bjuda hem någon på grund av pandemin men om några veckor får vi den andra sprutan och då räknar vi med att vi åtminstone ska kunna bjuda hem människor som är vaccinerade. Och då vet ni, alla ni som törs, att ni är Välkomna till vårt lilla vita hus!

 


Vårens framsteg i våra trakter

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0