Sommarmorgon

I dag på Kristi himmelsfärdsdagens morgon när frukosten var avklarad sade jag till maken att "Nu går jag en sväng och firar en gökotta i skogen vid ån"

Det är märkligt hur ord kan bli verklighet fast man inte ens själv tror på det man säger.

Solen sken,  fåglar kvittrade, fjärilar fladdrade och grönskan var intensivare än någonsin. det där med göken hade jag glömt men plötsligt var han där och han gav inte upp. Under minst en timmes tid kunde jag höra hans "Kokkande" medan jag vandrade längs ån.

"Hör du göken?" Jag blev så exalterad så jag stötte på första bästa människa jag mötte. Hon tittade frågande på mig och jag upprepade min fråga: "Har du hört göken?" Hon fortsatte att se undrande ut. Då såg jag de vita propparna hon hade i öronen. Naturligtvis borde jag ha tänkt på att dagens människor inte går ut för att njuta naturen med alla sinnen. De ger sig ut i skogen för att tillfredsställa sitt behov av att trimma sin kropp till max och då behövs musik i öronen för att inte tappa rytmen i sin motion.

Själv går jag ut i skogen för att vårda min själ och då behöver alla sinnen vara koncentrerade på livets skaparunder. De under som sker i naturen kan göra under i min själ också, det vill jag inte missa.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0