Världen sedd från myrans perspektiv

En grå dag i slutet på september kan världen te sig lite annorlunda om man försöker se den från en myras perspektiv.

Ibland är jag rädd för att vi har så mycket vackert att se omkring oss så vi kan bli lite blasé. Vi tar det vackra så för givet att vi inte lägger märke till det.

När det höstgråa börjar lägga sig över omgivningen och skapa något som nuddar vid tristess kan det vara nyttigt att böja sig djupt. Så djupt så att man kan se världen från en myras perspektiv. Där nere märker man ljuset som tränger sig ner mellan grässtråna även en dimmig höstmorgon.

Kan man kanske till och med dra slutsatsen att den som kommit sig upp i världen och börjar bli förblindad av framgången kan må bra av att ödmjukt gå ner till botten och se världen och omgivningen på ett nytt sätt. Då blir det gamla invanda vackert på nytt.

Bara den som vandrar nära marken kan se Guds under.

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0