Den som vårdar livet har alltid något att glädja sig åt

Man äter en god tomat i februari, men först pillar man ut några frön från dess mitt och petar ner dem i en liten kruka med jord. Efter cirka en vecka tittar de små gröna skotten upp och man blir lycklig av att se livets styrka i det lilla oansenliga fröet. Veckorna går och de växer och växer. till slut blir man trött på att ha dem på köksbänken. Lite för tidigt flyttar man ut dem vilket resulterar i att man får bära fram och tillbaka för att skydda dem mot frostnätter.

Till sist en dag inser man att nu är sommaren här, de får stå där ute dag och natt, kanske med lite skydd vissa nätter... Och så en dag, "faktiskt just i dag den 29 maj börjar plantan tala till mig. Den säger: "Tack för att du trodde på mig när jag stod där på köksbänken och blev lång och skrånglig i brist på sol, Tack för att du bar mig och skyddade mig från kölden, nu har jag gjort en liten tomatkart till dig som du kan gå och glädja dig åt. En dag när sommarsolen gett mig tillräckligt med energi ska du få njuta av min sköna färg och till och med få smaka och se att jag är god. Den som vårdar livet har alltid något att glädja sig åt".

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0