Spröda vingar som bär

 

Det är intressant att studera alla väsen i Guds skapelse. De flesta sländor är ganska "tjockskalliga" i förhållande till sin långsmala kropp för att inte tala om i förhållande till de graciösa vingarna. Tänk att vingar tunnare och skirare än en tyllgardin orkar bära det stora, klumpiga huvudet.

Hur lätt som helst svävar den lilla skapelsen runt i vegetationen. Man ser dem som små älvor dansa över ängarna och man ser dem sväva lätt över vattendragen. Aldrig blir deras tunna vingar trötta. 

Om jag ska säga vad jag tycker så är de både fula och fina på samma gång. Har man ett makroobjektiv är det naturligtvis roligt att visa hur deras fula tryne ser ut men det som fascinerar är deras spröda, vackra vingar.

Jag finner lite tröst i att vi har samma skapare. Kanske ska jag trots min klumpighet en dag få spröda vingar med maximal styrka som kan bära mig till en vackrare plats där jag får sväva omkring utan att vara rädd för miljöhot, krig eller annan ondska.

 

Skriv en kommentar

Kommentarer: 0