28. mars 2020
Så har jag gjort mig lite "kaxig" igen och utgivit en ny diktsamling, den här gången blandas dikterna med många av mina naturfoton. Jag vill inte påstå att jag är någon poet i verklig mening men när jag upplever naturen är det något i mig som vaknar upp och reser sig som ord i mitt innersta. Det är enkla tankar, ofta svar som naturen ger mig på det jag går grubblar över. Det gör så gott i mig att få formulera det jag känner i någon slags ordsamling. En litteraturvetare...
19. mars 2020
Corona fortsätter sin framfart och lamslår mänskligheten. Saker och ting fungerar inte som det gjort förut. Planerade möten blir inställda, inga handslag, inga kramar, ingen närhet över huvud taget. Vi som passerat 70-strecket bör hålla oss inne för allas säkerhet och det gör jag gärna för jag har förmånen att höra till dem som älskar mitt hem och älskar att att få vara hemma. Är så oändligt tacksam att jag har ett hem. (Hur har det förresten gått för flyktingarna vid...
14. mars 2020
Mänskligheten, den välrenommerade delen av den, har byggt upp stora depåer av kunskap och väldiga ekonomiska resurser för att ha kontroll över sina liv och sin existens. Det är ingen brist på utbildning, kunskap eller betalmedel i den rika världen. De som lever eländigt, fattigt och utan resurser att kunna påverka sina liv finner man i u-länder och flyktingläger långt utanför våra ramar. Vi har nog gjort vårt bästa för att förtränga vetskapen om det mänskliga lidande som...
29. februari 2020
Den här veckan blev det till sist vinter, något som vi knappt trodde skulle ske det här året. Träden stod snötyngda ett par dagar och fann sig i situationen precis som oss andra fast vi nog tyckte att det kunde kvitta när den inte hade behagat komma tidigare. I går, den näst sista dagen i februari kom solen fram och förskönade det vita landskapet. Den värmde förvånansvärt intensivt och fast naturen var vacker i sin vita betäckning påmindes man om vår och längtade efter ännu...
12. februari 2020
"Det var inte så här jag hade tänkt mig det skulle bli att bli gammal" Orden kom från en vän jag mötte i vårdcentralens väntsal. Jag kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Som man längtade de sista arbetsåren efter att få gå i pension och få fullständig frihet. I verkligheten är det så att friheten begränsas när man får den ena diagnosen efter den andra. Man har kanske förlorat klorofyllet, det som gör att man kan lysa ungdomligt grönt. Som bilden intill visar bleknar...
01. februari 2020
Alla i rummet lyser av självkänsla och förtröstan. De verkar har en orubblig förtröstan både på Gud och på sig själva. Jag har försökt hela livet att se ut som en av dem. Jag har lyckats anta den rätta formen. Jag har lyckats suga till mig dropparna av lycksalighet som livet ger och jag har lyckats omge mig med samma grönska som de andra är inneslutna i. Men fast vi dricker samma regn och värms av samma sol upptäcker jag när jag stiger in i rummet att jag är annorlunda. Alla...
25. januari 2020
Januari har rusat fram i rasande fart, vi har nått månadens sista helg men någon vinter har vi inte sett. Vet inte om jag ska tycka att det bra eller dåligt, man slipper ju skotta men det blir ganska jobbigt psykiskt att bara titta på det gråa dag efter dag. Vi får ändå vara tacksamma att solen tittar fram ibland. Den kan få det vissnaste grässtrå att tindra och den kan plocka fram ett spektrum av färger i min gråa januarivardag. Den har också lockat fram fåglarnas sång...
13. januari 2020
Jag gömde mig, låtsades att allt var som vanligt. Jag tänkte att om ingen får veta så har det aldrig hänt. Jag ville leva i en illusion av evig ungdom. Kanske jag kunde ha lyckats om det inte vore för alla skvallertackor. Rosten överföll mig och ropade ut: Här ser ni en som samlat beläggningar i åratal, det här kan inte putsas bort ... och spänsten sen, den är obefintlig. Den här fjädern duger inte till det den en gång var ämnad för. Ja, jag vet det syns på mig. Jag har...
29. december 2019
Ett år går mot sitt slut igen, ett år som på många sätt varit märkligt för mig personligen. När jag ser vad jag samlat i mitt bildarkiv på startsidan inser jag att det har varit sol, regn, tårar och glädje precis som det nog har varit för de flesta av oss. Naturen (det vill säga skapelsen och skaparen) är min stora glädjekälla och att fånga intrycken på bild. Det ger lindring när oron skaver. Det som satt djupast spår i mig under året är nog stroken jag fick i maj månad....
14. december 2019
I vetenskapen anser man att varje teori måste kunna bevisas för att vara sann. "Vilket skulle bevisas" var en sats man skulle använda i alla svar på skolans geometrilektioner när man lyckats lösa ett problem. Naturligtvis kan man fortsätta bevisa teorier hela sitt liv men då är risken stor att man missar en dimension i tillvaron. Jag tror att vi behöver poesins bildspråk som en motpol till vetenskapens fastslagna sanningar (Som ju oftast ändras över tid). Att med ord få måla upp...

Visa mer