24. februari 2021
På ett eller annat sätt har vi alla upplevt fångenskap under det år som gått. Solen har skinit som vanligt, kanske nästan ändå finare och mer än vanligt. Naturen har gett allt och mer därtill under alla de årstider som passerat i vår fångenskap. Vi har sett det vackra, vi har anat friheten men känt att vi inte kunde stiga ut i den. Det kom en "taggtråd" och andra "virusala" hinder i vår väg som gjorde att ögonblicket frös. Vi fick stanna där vi var. Vad det här året har...
11. februari 2021
Varje dag blir vi översköljda av intryck, de forsar över oss i en strid ström. Vissa perioder är det översvämning. Från TVnyheter, tidningar och sociala medier stänker orden över oss i stora tunga droppar. En del är sant, en del är skvaller, en del är rent förtal och numera är det många som talar om konspirationsteorier. När frosten drar in (som infon från olika medier) gäller det för oss att sila bort det smutsiga vattnet för i frostiga tider är det annars lätt gjort att...
29. januari 2021
Vi behöver så mycket tröst i dessa tider när vi lever i skuggan av en Pandemi som slingrar sig allt tätare omkring oss och beskär vår rörelsefrihet. Åt vilket håll vi än vänder oss känner vi att kopplet stramar och hindrar oss att ta ett steg till. Glädjande nog är det inget som hindrar oss att gå ut i naturen (Vi som orkar och kan, en nåd att vara tacksam för). Jag hoppas verkligen att alla som har möjligheten att röra sig tar vara på den förmånen. Det är nämligen så...
24. januari 2021
Januari betraktar man gärna som en seg vintermånad men redan då finns det mycket liv som ser framåt och förbereder en vår. Jag har alltid älskat att leta vårtecken och ju tidigare dess bättre. Visserligen vet man att det väntar bakslag men bara det där att se livet som kämpar i vinterslasket ger mig styrka och hopp. I februari 1959 kunde man läsa i Avesta tidning: "Hör och häpna! Skolflickan Margit Engström har under strövtåg i markerna funnit fullt utslagna blåsippor." Då...
17. januari 2021
I en söndagsskolsång brukade man sjunga "Bara den som vandrar nära marken kan se dina under Gud" Kanske barnen inte förstod riktigt på djupet vad den texten innebar men ju äldre man blir ju mera ser man av under i vardagen. Tänk att jag bara kan stiga utanför dörren och titta in i kronan av vår lilla lönn som inte är mycket högre än mig själv och hitta små konstverk samlade på grenarna en frusen januarimorgon. Tittar man djupt in i isdroppen finner man det skönaste mönster...
08. januari 2021
När man lever i en tid som konserverats i en marinad av Coronaprat känns det nästan lite overkligt att vi faktiskt går framåt och att dag läggs till dag precis som det alltid varit. En vecka har redan gått av det nya året men det känns som det är svårt att skaka av sig det år som förändrade så mycket i hela världen. Envist hänger det kvar som ett skrumpnande förtorkat löv. Men det nya året bryter fram, det sträcker sig uppåt och sväller som knopparna på grenen. Vi vet...
29. december 2020
Mitt minne är inte helt vad det borde vara och jag minns sällan vilket väder det har varit vid olika tidpunkter men efter vad jag kan se när jag tittar på mina bilder från januari så verkar det ha varit en mild månad. Solnedgången sedd från änden av Grengatan i Mullsjö får symbolisera januari. Året 2019 försvann ner bakom horisonten och vad som väntade oss under 2020 visste vi inte då. I mitten av månaden "rymde" vi till Helsingborg för att (inte) fira min 70-årsdag....
23. december 2020
Veckan före jul som ju är årets mörkaste vecka har ändå bjudit oss på en hel del decembersol. Dagen före julafton sitter jag trött vid köksfönstret med mitt morgonkaffe, ögonen är som vanligt tröga att få igång på morgonen men det går lättare än vanligt en sån här dag. Det är inte bara ljusen innanför fönstret som lyser upp, när jag tittar ut över grannens garagetak ser jag solen gå upp och färga himlen i brinnande nyanser. En fantastisk dag gryr utanför vårt...
17. december 2020
Året som gått känns som en gråzon i vår tideräkning. Det var året då så mycket stannade av, då vi avskärmade oss från varandra. Då vi ibland gick så långt att vi blev rädda för varandra och till och med gick omvägar när vi möttes. En onaturlig känsla grep tag om hela världen. När vi som mest behövde varandra tvingades vi distansera oss.. Samtidigt som avståndet ökat har ändå en samhörighet förenat hela världen. Vi har en gemensam kamp att utkämpa och vi vinner...
15. december 2020
Ångestfyllda med gråbleka ansikten bakom munskydd håller vi Coronasäkert avstånd i väntan på något som kan rädda oss Som bokens gråsiktiga stammar står på led med raka ryggar i väntan på vårsol och gröna skott håller vi ut Den som begåvats med liv ger inte upp Det kommer en vår! Text och foto © margitsskrivlada

Visa mer