21. augusti 2019
Det är så lätt att fastna i det vardagliga, att fästa blicken på vardagens nötta, kantstötta inredning. Man ser den avskavda färgen, dammtussarna i hörnen, väggar som blivit sjabbiga av årens slit. Allt det där som ser likadant ut dag efter dag, år efter år. Man kan bli så trött av att se det hemtama, bekanta så man glömmer att varje liten skråma har sin historia och att det faktiskt handlar om ro och trygghet. Det här är mitt eget, jag har ett hem där varje vrå är...
29. juli 2019
Jag upphör aldrig att förundras över den enorma mångfald som finns i skapelsen. Det lär finnas 8,7 miljoner växtarter i världen och tittar man närmare så är varje liten blomma och varje litet grässtrå helt unikt. Det är inte lite fantasi som ligger bakom en sådan mångfald och varje sommar ställer blommorna upp sin skönhetskonkurrens mitt framför våra ögon. Ett fantastiskt skådespel. Några som intresserar mig mindre är insekterna, där finns det 950 000 arter men forskarna...
19. juli 2019
I går blev jag vittne till en fjärilskonferens. Jag blev nyfiken och gick närmare, ville höra vilka frågor som var på agendan men de talade tyst. De gestikulerade bara med sina vingar på sitt eget språk så jag förstod ingenting. Man kan väl ändå utgå ifrån att klimatfrågan och miljöförstöringen var högt prioriterade. Utrotningshotade blommor kan man tänka var en av punkterna och så miljögifter förstås. Plast, kemikalier, tobak, hormoner och allt som sprids i deras land...
11. juli 2019
Foto: Jesper Juulsgaard Vissa dagar vaknar man på fel sida, eller man har sovit för dåligt, eller för djupt, eller man kan hitta på vad som helst att skylla på. Det är i alla fall inte alltid roligt att börja en ny dag fast man borde ha all anledning att glädjefylld hoppa ur sängen med knorr på svansen och börja böka i dagens nya, spännande uppgifter direkt. Det är bara det att det är för hårt att böka både här och där, man försöker både det ena och andra men vad man...
03. juli 2019
Tänk på din skapare i din ungdom innan de onda dagarna nalkas de år som ingen glädje har att ge Då solen och ljuset slocknar och månen och stjärnorna Då regnet följs av nya moln Det är den dag då husets väktare darrar och de starka männen sviktar då malerskorna slutat mala - de är för få då det mörknar för dem som ser ut genom fönstren då dörrarna mot gatan stängs till då ljudet från kvarnen dämpas Stämman blir tunn som en fågels och sångrösten mister sin klang...
12. juni 2019
Nu är det en månad sedan jag drabbades av stroke. Jag klarade mig ju undan väldigt lindrigt och i början hade jag fullt upp med att vara tacksam, vilket jag fortfarande är, men den här veckan har insikter kommit ikapp mig som gör att jag inte känner igen mig själv. Det börjar kännas som om jag har tagit första steget på stegen som leder till ett mörkt källarhål där allt tar slut. Trötthet, koncentrationssvårigheter och oförmåga till initiativ är bara några av de ord som...
07. juni 2019
Rätt ofta känner jag mig liten och obetydlig i det stora sammanhang jag lever i. Utvecklingen går med rasande fart, ibland till det bättre, ibland till det sämre. När jag hör hur lögner långsamt förvrängs och så småningom blir en slags sanning som majoriteten accepterar gör det ont i mig och jag tänker att jag skulle vilja ropa ut det jag tror på, jag skulle vilja förändra men så liten som jag är i det stora hela är det meningslöst att försöka göra sig hörd. Vem skulle...
01. juni 2019
Allting har sin tid brukar man säga. Jag har insett att det finns saker som blir svårare att genomföra ju äldre man blir. Kroppen sätter gränser men drömma vill man ändå. Ibland när jag ser ett vackert hus till salu, kan jag i ett ögonblicks dumhet, tänka att här ville jag bo men så inser jag att trappor, torn och tinnar är ingenting för den som nått den tredje åldern och dagligen stöter på saker som påminner om den svagheten. Då sjunker modet och tanken kan slå mig...
17. maj 2019
Stigarna runt Mullsjö har beströtts med tacksamhet den här veckan. För en vecka sedan rullade ambulanspersonalen in mig på bår på akutmottagningen på Ryhov i Jönköping. Därifrån skickades jag så småningom upp till Medicin B där man har en duktig strokeenhet som jobbar oförtrytligt. Det visade sig att jag hade flera proppar i högra hjärnhalvan men tre dagar senare (i måndags) kunde jag åka hem, då gick jag på mina egna ben ut till bilen och kände mig, om än omtumlad, som...
14. maj 2019
När kroppen börjar bli olydig blir det problem. Fast jag sade till min vänstra fot att ställa sig "här" så ställde den sig "där" och när jag bad mitt ben att bära mig så tog det sig för med att gå i strejk. Det blev en besvärande situation, medan jag funderade på om jag skulle ta till outlock så började armen sympatistrejka och handen släppte allt som den var beordrad att hålla. Nu blev det knepigt. Men, tänkte jag det är inget fel på mig, det brukar det aldrig vara så...

Visa mer