05. maj 2022
Man tackar inte nej när moder jord bjuder in till vernissage i palatsets vackraste salong. I dag kändes det som en stor högtid, nästan som sommarens första dag när vi omfamnades av grönskan i Skäralids naturreservat. På förmiddagen planterade jag lite uteblommor och sådde frön i en gammal avlagd skottkärra (tänkt att bli min kryddträdgård.) När det var avklarat kändes det fint att bevittna sommarens insteg i Skäralid. Boken var fullt utslagen, eken var på god väg och...
08. april 2022
Det var sannerligen skiftande väderlek när vi var ute och gick i dag. 7 plusgrader och solsken var en ganska bra början tyckte vi fast det blåste häftigt men ganska snart blev himlen svart runt omkring oss och stormen tilltog, dessutom började det hagla. Maken föreslog då att vi skulle förlänga vår promenad. "Då har vi vinden i ryggen medan det värsta blåser över" föreslog han. Det kunde jag ju ge honom rätt i men samtidigt insåg jag att om man ska se till att ha ständig...
19. mars 2022
Trötta och yrvakna trots nattens oroliga sömn gick vi till fots de tre kilometrarna till stationen. Den uppgående solen pushade på oss i ryggen och gjorde våra tunga steg lättare när vi började vår resa till Stockholm för att få det besked som ingen vill ha. Väl framme vid stationen kunde vi vända oss om och se solen i ansiktet. Trots alla stolpar och ledningar som belamrade bilden kändes solen som ett löfte om man bortsåg från den förhatliga kråkan som höll ett vakande öga...
04. februari 2022
Varje år när tomatplantorna kräver mycket uppmärksamhet i den hetaste sommarvärmen tänker jag att "Nästa år ska jag inte så några frön, inte sätta några plantor, det får vara nog nu"... Men varje år när ljuset börjar återvända så här i februari längtar jag efter att åter igen få se miraklet i jorden. Man äter en tomat, plockar ur några kärnor och lägger dem i smutsig jord. Där i mörkret förvandlas de och bara efter någon vecka brukar det sticka upp små gröna...
01. februari 2022
Den här bilden är tagen i extremt motljus med en kamera som inte klarar det, dessutom har jag sänkt kameran och tagit bilden underifrån vilket gör att små intetsägande grässtrån har fått lika stor betydelse som höga träd (ser nästan ut som ett staket i förgrunden). Färger och former stämmer inte överens med verkligheten ändå är bilden på något vis lite intressant trots att den inte visar verkligheten som den är. Det slår mig att den felaktiga bilden representerar något...
23. januari 2022
Vissa dagar känns tunga från början till slut. Man vaknar ur en sömn som inte har varit någon verklig sömn. Man har snurrat runt i sin säng och provat olika ställningar men allt känns lika stelt. Man har försökt att slappna av och man har provat att tänka positiva tankar. Visst har man slumrat stundtals men det har inte gett någon vila. När morgonen kommer känns det som en befrielse att få lämna sängen men huvudet är tungt och kroppen känns stel när man tar steget från en...
04. januari 2022
När blicken inte ser längre än dit näsan når har jag ofta tänkt att där borta bakom nästa krök tar nog vägen slut. Ju äldre man blir ju mera medveten blir man om livets korthet. När den ena vännen efter den andra försvinner dyker frågan upp: Vem blir det nästa gång? Ja jag vet, det är ett dystert tänkesätt men det är ändå ett bevis på att man fortfarande älskar livet och är tacksam för varje ny dag man får. Sedan jag fick min stroke för ett par år sedan har jag...
21. december 2021
I dag är det midvintersolstånd, den dagen vi längtat efter hela hösten. Det är nu det vänder. Efter årets kortaste dag kan det bara bli ljusare fast det är ju skillnad på dagar och dagar. I dag till exempel borde det ju ha varit en mörk dag eftersom det är årets kortaste men den överraskade oss med sol och ljus som aldrig förr från morgon till kväll. Jag har en svaghet. När jag ser österhimlen färgas röd på morgonen kan jag inte motstå frestelsen att ta en morgonpromenad (...
29. november 2021
Liten och grå i en grånande värld. Visst hade både jag och min omgivning mera färg för bara en kort tid sedan. Men som sommarens och höstens naturfärger försvinner i höststormar och tidiga frostnätter vissnar även människan när år läggs till år. En dag sitter vi där i vår färglöshet och ser oss omkring. Hur vi än sträcker på halsen ser vi bara grått. Då är det ändå gott att äga tron och hoppet som i tankarna ger oss vingar. Det öppnar möjligheter, man kan till...
19. november 2021
Varje år när sommaren går mot sitt slut brukar jag undra hur man ska klara en lång mörk höst och varje år blir jag lika förvånad när hösten bara har passerat och det blir advent. Här i norden kan det bli tämligen mörkt så här års och det är nog mörkret som skrämmer mig lite och får mig att bäva inför hösten. Jag känner trädens smärta när löven slits ifrån dem och färgen blir allt gråare. Vi har vissa likheter träden och jag. Jag blir också blekare och blekare...

Visa mer