Det tunnaste strå

det svagaste

det bräckligaste

med sin skira glans

kan vara det som bär

det som pekar på 

och lyfter fram

det robusta

det starka

som aldrig

har tvivlat på sig själv

och sin förmåga

 

Utan den lilla enkla

den tunna, skira

skulle vandraren

aldrig upptäcka färgerna 

hos den som anser 

sig vara det självklara

blickfånget.

 

 

 

Text och foto © Margit Klehn

Om ljuset inte fanns

om ljuset inte 

var starkare än mörkret

om ljuset inte värmde

det kalla

om ljuset inte gav

energi åt det svaga

om ljuset inte väckte

liv i jorden

om ljuset inte sökte

det ofullbordade...

 

Ofullbordat vore livet

som ett evigt frö

om ljuset inte nådde fram

 

Ljus av evighet

du slutar aldrig söka

du fortsätter att stråla

du vill altid värma

du väcker envist

de tungt sovande

Dina strålar når in

i mörkaste vrå

och vi som är

ofullbordade knoppar

kan slå ut i blom.                        Text och foto © Margit Klehn

 

 

Vi tror oss kvävas

av dunkelhet

omgivna av

orosdimmor

och ingen vet

vad som

väntar framför

 

Oroligt stampar vi

fångna i ångestbur

 

 

Men ljuset söker

och finner alltid

en springa

i tjockaste mur

till mörkaste vrå

Når till din själ

och väcker livet

i tvivlets knäckta strå

 

 

Ljuset når alltid fram

Låt dig inneslutas

i dess famn

 

 

 

 

 

 

 Text och foto © Margit Klehn

 

 Ljuset vid vägens slut

 

Här är din väg

din vandring 

känns ensam

men någon 

går bredvid

 

Någon som

ditt öga inte ser

men som du 

väl förnimmer

någon från en annan

plats och tid

 

Han finns vid sida

men väntar

ändå där framme

Ljuset är tänt

Allt är förberett

Allt är oändligt

 Text § foto©Margit Klehn

 

 Glödande tro

 

 

 

När du öppnar din dörr

och stiger ut

kliver du in

i naturens katedral

som i höstens första skede

när alla skogar skiftar

i eldens färgnyans

låter dig överraskas

av en prakt

som föder tro och hopp

du inte visste fanns

  

När vinterträdens kala grenar 

spretar gråmålade 

i dyster coronadimma

när natt möter natt

bakom dagens rygg

ska det glödande hoppet

måla ditt inre ögas näthinna

i brinnande kulörer

som får tron att växa

när allt annat dör

 

Text och foto © Margit Klehn

 

Ljuset tar vid

 

Belyst av det himmelska ljuset

strålar även en vissen blomma

 

Under tystnad i det eviga bruset

kan insikter komma

 

Varför sörja

din blomstringstid

när du vet att

det eviga ljuset

tar vid

 

 

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

Bräcklig

 

 

Som gnistrande kristall

i ett ögonblick

kan förvandlas 

till krossat glas mot sten

kan livet 

inneslutet i ett bräckligt skal 

brytas sönder

av stormens kraft

trots älskande, omslutande

varligt kupade händer

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

Stjärnans språk

 

Jag behöver stjärnans

poetiska språk

som varsamt kan leda

mig fram genom mörka stråk

 

Jag längtar att höra

ett budskap om frid 

från änglarnas rofyllda kör 

som mildrar kaos i vilsen tid

 

Jag behöver det ljus

som lovsången ger

Ära till himmelens son

vill inte famla i mörker mer

 

Kom himmelens glädje

och inta vår värld

låt hoppet få tändas

som facklor längs vägen

när mörkret kantar vår färd

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

Samla ögonblick

 

 

 

Sträck ut dina händer och fånga dem

ögonblicken som susar förbi

Samla dem varsamt i ditt minne

som toner i en livfull melodi

 

Är de gnistrande, starka diamanter

eller sköra skärvor av tunnaste porslin

Friskt porlande källvatten

eller ekfatslagrat årgångsvin

 

Ljuva eller svåra stunder

ge dem plats i minnets vrå

Låt ingen tid förspillas

ögonblickets värde ska bestå

 

 

 

 

 

Text och foto©Margit Klehn

Höstvindars verk

 

Går mot ålderns höst

skyddslös, utlämnad

Hänsynslöst avklädd

plagg efter plagg

Bleknat har gröna koftan

gula blusen söndersliten

Orangea kjolen fladdrar

som fransiga lappar i vinden

Röda underkjolen hamnade

i en nertrampad matta

 

Huttrande, nakna armar

sliter solens strålar till sig

i en längtan 

att få lysa en gång till

Försöker dölja

sin skälvande nakenhet

i en genomskinlig dräkt

 

Avslöjandet är obarmhärtigt

fasaden blev banal

 

Text ovh foto © Margit Klehn

 

Höstens sista skede

 

Nu faller höstens tårar

i ömsint, tyst farväl

 

Fördunklade är minnets vårar

väl gömda i djupet av min själ

 

Sorgkantssvärtade hänger löven

i trädens kronor 

askgråa rester av sprakande glöd

 

Svarta nätters murar

stänger porten 

vägrar mig sitt stöd

 

Men genom mörkret lyser hoppet

Jag ser nya  vårar

och ett evigt liv

bortom sorg och död

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

Det regnar Guld

 

Sommarfläkten flydd

Isande vindar tar vid

 

Solens påverkan avtar

Kortare, svalare dagar

 

Längre, mörkare kvällar

Otröstliga, svarta nätter

 

Känsla av fattigdom

efter en saknad sommar

 

Men guldet regnar

trösten hänger i träden

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 Djupast inne

 

 

När kronbladen faller 

som omslagspapper

till marken

blottas innehållet

där sanningen bor

 

Där längtan till evigheten

förvarats som ett frö

ett embryo till livet

som aldrig ska dö

 

Ty om min skönhet avkläds

blad för blad

ska jag nås av fullkomning

som fötts i försoningsbad

 

Jag ska vandra sakta

och hålla hans hand

som befriat, förlossat

och gett mig ett hem

i sanningens land

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

Vårens salut

 

När solens strålar värmer

och smeker allt till liv

Då knäpper träden

i vördnad sina händer

Då viskas det i vinden

...bliv, bliv, bliv

 

Då sträcker torra grenar

på sin stela, ömma kropp

De reser sig mot ljuset

De vet att där finns hopp

 

Det känns hur saven stiger

den når till grenens slut

Den späda grönskan niger

i ödmjuk tyst salut

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

Bön till dementerad Gud

 

I ispinande otrosvindars rike

huttrar en naken själ

Trasig är klädseln 

av lögn och svek

fastän den vävdes så väl

Alla trådar har brustit

slitits av vindens kraft

Allt som hon någonsin trodde

var en lånad schablon

som hon aldrig haft.

 

Nu söker tomma ögon 

över landskap kargt och kalt

Nu darrar tomma händer

och rösten ber sakralt

Irrationellt hon sänder

bön till dementerad Gud 

Min Gud, min Gud

Varför har du övergivit mig?

Solen går i moln

och mörkret sänker sig

 

Genom millennier 

ekar ännu rösten 

från den övergivna Gud

som finns vid hennes sida

som bär på hennes sår

som inte kräver hämnd

fast han fått lida

men torkar hennes tår

Nu smeker nåden hennes hud och varma vindar viskar

ett evigt kärleksbud

Text och foto © Margit Klehn

  

Sträva mot ljuset

 

 

Törstigt sträva

mot livets ljus

Insiktsfullt växa

ur jordens grus

 

 

Känna en värme

Finna ett hopp

Vattnas och renas

av daggens dropp

 

 

Förundrat tacksam

för det vi fått

Ödmjukt inse att nåden

förde oss dit vi nått

 

Text och Foto © Margit Klehn

 

 

 

Vår i vinterslöjan

 

 

Vårsolsglitter genom

iskristallsmyckad vinterslöja

Hoppingivande spektrum

i vintertrött sinne

 

Nya toner stiger

ur fåglarnas sång 

Spirande längtan

ett vaknande minne

 

Som komna ur en dröm

ser vi en rymd av ljus

i själens djupa vrå

nyss så mörk och trång

 

 

 

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

 

Droppar

 

 

Vi har bara ett liv

Det finns bara en sol

men vi är många 

små, små droppar

 

När solen får lysa

genom oss uppstår spektral delning

och många får del

av det enda ljuset.

  

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

Isstatyer

 

 

 

Vackra tankar rinner

lättsamt fram

ur sinnets djup

 

Porlande, hoppande glatt

i solstrålens ljus

 

Men porlandet tystnar

när kölden drar in

 

Bildstoder formas

av allt det som var

 

Oron stiger

som skrämmande monster

 

Men under ytan

finns skönheten kvar

 

 

 

text och bild © Margit Klehn

I Allhelgonatid 

 

En strimma ljus

från en annan värld

når oss ibland

 

Främmande men ändå känd

hälsar den oss

från en avlägsen strand

 

Den avslöjar att 

det finns mera

än det vi ser här

Det finns ett renare

ljusare oförstört land

 

Där finns platsen

beredd för dig

 av en kärleksfull hand

 

 

 

 

 

Text oxh foto © Margit Klehn

 

 

 

 

Livets spegel

 

 

Vissnande glans

bleknande färg

åldrande veck

mot livets slut...

 

men ljuset i livets spegel

lyser ungdomligt grönt 

 

 

 

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

En hjärtformad port

 

När mörkret är tungt

och vägen känns smal

då längtar jag bort

 

till en gata av guld

med en öppen famn

i en hjärtformad port

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

Aftonsol

 

När aftonsolen

guldpläterar marken

 

Då växer 

bladguldstunna ord

med tyngd

ur bokens blad

och meningar förstås

som inte rymdes

på sidans rad

 

I magiskt skimmer

kan ögat höra

och örat se

när tanken vandrar 

sin kvällspromenad

 

 

 

Text och foto@Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

 

En glänta i skogen

 

 

 

En glänta i skogen

min oro lyfts av

I skaparens öga 

ser jag

den kärlek

han gav

 

En glänta i skogen

tanken känns klar

Han finns

i min närhet

här dröjer jag kvar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Text & foto © Margit Klehn

  

 

 

Marias sår

 

Hon håller en son

i sin famn

Hon gungar mjukt

smeker varsamt

viskar hans namn

Men hon vet det

så väl

En dag ska svärdet

gå genom hennes själ

 

Hon letar och söker

hon ropar hans namn

Den son vid bröstet

hon närde

har vuxit upp

tagit plats bland de lärde

och hon förstår

men svärdet rispar

ett första sår

 

Hon står vid ett kors

och gråter

hör sonen viska 

hennes namn

Hör honom ropa

fullbordans ord

Blod och tårar flyter

i den mörka stunden

över skuldtyngd jord

Ormen trampades

av sonens häl

då svärdet trängde

genom hennes själ

 

Text & Foto © Margit Klehn

bild från Bebådelsekyrkan i Nasaret

 

 

 

 

 

Revansch

 

Illa medfaren

sargad

ihopkurad

i det hårda livet

samlas till slut

trådarna samman

med stolthet

 

Omgivningen

ter sig grå

när personlighetens rester

samlar sitt mod

och oförsynt reser sig

med glans

över motgång 

och förtryck

 

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

Vinterdimma

 

 

Små dun av melankoli

faller genom otät väv

Irriterar känsligt sinne

när vinterdimman

vädrar sitt täcke

 

Dysterhetens trotsare

hänger i träden

droppar i tjockan

som inte 

låter sig grumlas

 

Verklighetens ljuspunkter

lyser klart oberoende

av omständigheter

 

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

 

DNA-spår

 

När du vilar

omhuldad, trygg

i den famn

som formats

för dig

tindrar din själ

i det unika ljus

som är

din personlighet

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 Skavanker skaver 

 

 

Åklagaren pekar

med sitt dömande finger

 

Misslyckandet totalt

Domen faller

 

Värdelös, utslängd

Skönheten förlorad

 

Skuggan fångar

den dömda i sin cell

 

Inga färger

inget hopp

 

  - - -

 

I en ljusstråle

visar sig försvararen

 

Ljusets spektra

förvandlar den föraktade

 

Den nyss kasserade 

lyser i en färgkaskad

 

Går förnyad ut

i ett rikare liv.

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

Unik

 

 

Ensam i likriktad värld

kräver mod

 

Starkt reser du dig

och diamanter glimmar

 

på grenen

du valt

 

 

 

 

 

 

Text och foto @ Margit Klehn

 

 

Guds låga

 

Jag vill inte vara

ett eko bara

Jag vill inte vara

en trend

Jag vill kunna svara

med ord

som spränger modevågen

och sänker orden

som den bär

i tidshavets djup

 

Jag vill forma 

himmelska tankar

vara en ropandes röst

av Herren sänd

Jag vill vara någon

som visar vägen

genom det okända

Jag vill vara en låga

av Herren tänd.

 

 (publ. i Kyrkoårets gudstjänster 2017

Argument förlag)

Text och foto © Margit Klehn

 

 

Lättlurade

 

Avhoppade

från vår plats

i realitetens värld

seglar vi 

drömmande fram

på en förskönad bild

av verkligheten 

 

Bilden som i dag

sprakar av färg

har svajande konturer

 

I morgon

flyter vi vissnade

över ett svart djup

som inte kan

fånga verkligheten

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

Harmoni

 

 

Djupets dramatik skapar

med sin mångfald

ytans lugna bild

 

 

Ljusets samspel formar

harmoni i kaos

vila ifrån oron skild

 

 

 

 

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

 

Kristallklara droppar

 

Den som bär

kristallklara droppar

från morgonregn

 

Vandrar renad

pånyttfödd

med stärkt mod

in i en ny dag

 

Omedveten om

vad som väntar 

när molnen spricker

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

 

Genomlyst

 

 

Sargad kantstött

målarduk fylldes

av konstnärens kärlek

 

Glöder oförfalskat

genomlyst

i palettens djupaste

färger

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

Livskraft

 

Det lilla livet 

för andra gången förlöst

reser sig livskraftigt

på en brunbränd

förtorkad jord

 

Tror på en framtid

där undergångsstämning

äger dominans

 

Domedagsbudbärarnas ord

om död och förintelse 

ekar tomt.

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

Ett liv

 

 

Fallen från svindlande höjder

och vida horisonter

 

Buren av vattenspegel

i realitetens värld

 

Drivande mot öppet vatten 

ett liv har inga begränsningar

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

Som spröda löv

 

 

Ur knoppen fann du väg

till din plats

form och färg

 

Men kortvarig

blev din glans

 

Dagarnas samlade antal

nådde sin övre gräns

Klorofyllbristblek föll du

tunn och spröd

mot jorden

där vinden ska fånga

ditt spröda skal

föra dig upp och hem

 

 

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

Jag är rik!

 

 

Regnet öste ned

försökte bryta ned

mitt mod

men solens strålar

kämpade och vann

 

Nu fångar de

diamanter åt mig

på grenarna

Jag är så rik 

som någon kan vara

så länge min blick

kan iaktta skönheten

 

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

 

Närvaro

 

 

Som orden du uttalar

avslöjar hur väl

du har lyssnat

visar spåren

du lämnar efter dig

om kartan du läste

var rättvänd

 

När du sätter ner

din fot

tänk då på 

att eftervärlden

ritar sina kartor 

efter dina spår

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

Ljusets toner

 

 

Som buren av vingar

svävar jag lätt

 

över doftande ängar

där ljuset spelar

 

på vajande strån

lättsamma toner

 

ur dagar jag längtar till

och tid som jag kommer ifrån

 

 

 

 

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ljusets mål

 

 

Målmedvetet vandrar ljuset

sökande de oansenliga

de självföraktande

Låter sina strålar

varsamt smeka guldglans

över tvivlen

tills de lyser

av självkänsla 

framtidstro och tillförsikt 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Silverstrimmor i natten

 

 

Som månens silverstrimmor

finner sin raka väg

i natten

genom lövverk och grenar

till min trevande

jordtyngda fot

söker jag

skimrande ord

som kan trotsa

jordens dragningskraft

och lyfta 

på lätta vingar

till den sfär av ljus

där befrielse

och rening bor

 

 

 

 

 

 

 text och foto © Margit Klehn

 

 

 

Sorgens röst

 

Vagga mig varsamt

i en himmelsk famn

Nynna sakta, viska stilla

alla trösteord du kan

Smek med balsam

allt som brast

när jorden skalv

 

Tänd små ljus i dimman

Håll min hand och led mig

Lär mig 

hur man andas, lever

i en värld

som blivit halv

 

 

 

 text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

Maskrosstyrka

 

 

Genom solbeslöjat dis svävar

 

det obändiga livets frö

 

avser envist att leva

 

att avbilda solens gula värme

 

från generation till generation 

 

oberörd av alla hatfyllda, illvilliga

 

som vill måla solen svart

 

 

text och foto ©  Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ljuset är starkast

 

Medan droppen ännu vilande

i daggkåpans mjuka bädd

absorberar österljuset

stiger fågelserenadens stämmor

genom björkarnas nygröna flor

 

Innan dagens nyhetsflöde

skär skåror i idyllen

vågar jag fortfarande tro

på renhet, frid och ro

 

Innan jag väcks abrupt

av nyhetstsunamin

som grumlar bilden

med lidande och kaos

med hjärtskärande skrin

som ondskan flinande

levererar

 

Men så länge ljuset

stiger i öster 

och belyser jordens bana

tills himlen färgas aftonröd

ska jag hålla fast

vid min tro att ljuset 

är starkare än mörkret 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

Den tomma platsen

 

Fast platsen är tom

finns närvaron här

 

Du lämnade spår

din doft dröjer kvar

 

En dallring i luften

en tät atmosfär

 

Genom tidsandans hetsljud

hörs ljudlösa steg

som bär

 

Du kommer så stilla

och viskar mjukt

en aning blir visshet

frågor får svar

 

Evighetsporten gläntar 

du väntar mig där

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

Skrivarglädje

 

Du talade

men de hörde inte

de som var upptagna

med att bära omkring

på sina sina leenden

 

Du teg

och gömde dig

Samlade på tankar

tills du var nära att brista

 

Då upptäckte du gåvan

som de ohörsamma, leende

hade gett dig

 

Du kunde skriva

det gav dig vingar

över oändliga vyer

 

 

 

 text och foto © Margit Klehn

 

 

 

Vardagsguld

 

Raka stammar silar

solens strålar

Strör ljuset mjukt

som siktade guldfjun

över slätstruken

gräddvit duk

 

Vintersovande sinne 

vaknar till insikt

 

När nådens portar

öppnas

blir fördolda skatten

uppenbar

 

 

 

Text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Skönhet växer inåt

 

 

När tiden plöjt

djupa fåror över

persikomjuka kinder

hängande ögonlock

skymmer sikten

 

När öronen inte längre

uppfattar orden

som studsar

emot kakofonins väggar

 

Då har skönheten

och visheten

boat sig i djupare skikt

där bara den som förstår

att placera passepartouten klokt

kan se konstverket.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Text och Illustration © Margit Klehn

 

Ljuset i din själ

 

Nyhetsflödets mörka skuggor

jagar dig

Med klorna i din nacke

och rubrikernas vassa näbb

i ditt ömtåliga öra

väser de

hat, våld, mord

egoism och korruption  

terror,  bomber, hemlöshet

hunger, flykt

familjesplittring

brinnande inferno

ämnat att förgöra

 

Men mörka skuggor

kan aldrig dölja

ljuset i din själ

När du lever nära

öppnar alla sinnen

ska den klara 

lågan bära

skenet

av det ljusa hopp

som inga mörka skuggor

kan förtära.

 

text och foto © Margit Klehn

Livets mening

 

 

Vandra och dela

Gråta och trösta

Söka och finna

Hoppas och tro

Minnas och längta

Förlora men vinna

 

Nå en evighetsbro

 

Oändlig rymd

över dunkelt hav

när vinden mojnar

speglas det ljus 

som livet dig gav

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

Fredsevangeliet

 

- Var inte rädda!

Orden ropades ut

när mörkret genomskars

av bländande ljus.

 

- Var inte rädda!

Små, enkla herdar

på Betlehems ängar

tryggt kan ni vakta era får

- Hör budet om stor glädje

för hela folket!

 

- Var inte rädda!

Statsministrar och presidenter

- Var inte rädda! Utrikesministrar och försvarsministrar

- Var inte rädda! Premiärministrar, kungar och alla andra regenter

tryggt kan ni leda ert folk

 

- Var inte rädda!

- Lyssna till budet

om en stor glädje

för hela folket

Kläd av rädslan

Alla ni som styr

 

- Var inte rädda!

Ge ära till Gud

 och fred åt folket

 

text och foto © Margit Klehn

 

Julbön

 

Led mig bort från festen

till julens fattigdom

till stallet och till barnet

som lindades i trasor

när han kom.

 

Led mig bort från jäktet

till julens enkelhet

till stallet och till modern

som begrundade och gömde

i avskild helighet.

 

Led mig bort från stora ord

om kärlek

till julens tystnad

till stallet och till fadern

som mottog himlens son

som sin

utan självisk lystnad.

 

Led mig bort från köpextasen 

till julens frid

till stallet under stjärnan

där änglar ärar Gud

och förkunnar fredens tid.

 

text © Margit Klehn

 

 

 

Höst

 

Högluftsinandning

Färgexplosion

Prasslande steg

mot vintervila

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

Morgonrodnad

 

 

Genom fjäderlätt

svävande dimma sveps

roséguldskimrande slöjor

över dunkla konturer

som renats 

i morgondaggsbad

 

Daggvåta vävnader

spindelskiftets nattproduktion 

darrar när rodnande morgonsol

fnissande smygtittar 

genom gallren

 

Väckarklockan är svart

sitter skönsjungande i trädtoppen

Morgonrodnadens vingar

bär mig till överjordiska möten

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

Ålderdomshemmet

 

Sida vid sida står vi

karga och grå

Med spretande

livlösa grenar

retande

grannens sida

när vinden bjuder

till dans

 

Orkar inte bölja 

följsamt och mjukt

som vi gjorde en gång

 

Men när ljuset

spelar sin skala mjukt

mellan stammarnas rad

vaknar en insikt

 

Vi är inte glömda

Vi syns

Fast lederna knakar

så har vi

vår skönhet kvar

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

Vid livets slut

 

Fallande löv drivs

vilsna av vinden

Borrar sig ner

söker ro

 

Saknar sin spänst

och vigör

sin ungdoms

späda grönska

Sin mognads 

djupa mustighet

 

Slitna av tiden

från sitt sammanhang

ligger de ensamma

med tårar i sina

bleka, fårade ansikten

 

Ambitiösa joggare

ska snart trampa ner

den sista livsanden

och ingen har tid

att se några tårar

 

Men när tårarna torkat

förbereds en ny vår

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

Benådad

 

När solen värmde

min gråa skrovlighet

och bländade publiken

lyste jag som en smaragd

och placerades

bland äkta ädelstenar

i ett smyckeskrin

 

 

text och foto  © Margit Klehn

 

  

Förgrundsgestalt

 

Jag sträcker min gråa hals

Min karga gestalt

längtar upp

Vill nå den höjd

där molnen svävar

sprakande av färger

glänsande som guld

när nyanserna dansar

på vindens estrad

till toner som väcker

mitt slumrande jag

 

Vingbruten står jag

kraftlös men rak

rotklumpen

håller mig nere

 

Men det händer ändå

att de väljer just mig

till fotomodell och aktris

Molnen som fångat

brinnande lågor

 och glödande guld

i sina fjäderboor

får vara

min bakgrundskuliss

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

Självinsikt

 

Jag trodde jag var ett moln

seglade fram på himlen

uppblåst, fjäderlätt

Jag gav vinden adressen

och befallde transport

 

Jag bestämde dagens färg

tillät solen måla den ljus

om jag ville

men lika ofta målade jag själv

i antracitgrått till svart

 

När blicken

under självgodstyngda ögonlock

kisande såg

en kraftfull bild i källan

trodde jag att jag var källan själv

 

… men en krusning på ytan

lät mig förstå

att jag var en spegelbild

av någon annan

jag fanns mellan himmel och jord

men nu var jag borta.

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

SKUGGVILA

 

SKUGGOR OCH LJUS

I SAMSPEL

STARKA KONTRASTER

DÖLJER

DET SOM BLEV HÄRJAT 

OCH FEL

NÅDENS ÖGA SER DIG

NÅDEN FÖLJER 

GÖR TILLVARON HEL

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

Försagd

 

Vågade inte visa

mitt innersta rum

Låste med dubbla lås

Ingen skulle se

in till mig och jag

kunde inte nås

 

Men ändå

en lockande

välkomstpyntad entré

ville jag ha

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

Urvuxna skor

 

Igenvuxen, oframkomlig

barndomens barfotatrampade stig

ner mot sjön

Ynkligt liten

den "enorma" backe

där vi susade fram

på pappskiva i snön

 

Som en vattenpöl

de brunnsdjupa problem

vi dryftade 

på var sitt fjöl

i skolans femsitsiga dass

Oåterkalleligt borta

alla drömmar som drömdes

i prasslet

av en halmmadrass

 

Så stängt är det öppna

så fjärran det nära

Både tunga och lätta

de minnen vi bär

 

text och illustration © Margit Klehn

 

 

 

 

Anemone Nemorosa

 

Vita stjärnor strödda

över jord så vintertrött

skyddar med sin skönhet

allt sargat och förött

 

Lysande lanternor

ur jordens djupa andetag

Skaparord har format

naturens givna lag

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

Terrorister

 

De har nog aldrig suttit

på en solvarm klippa

Aldrig känt en smeksam vind

Inte hört att vågor klucka

när havet rullar in

 

De har nog aldrig vandrat

på en blomrik sommaräng

inte andats doften

när fjärilar fladdrar

i blommornas hägn

 

Det var nog inte kärlek

de barnen matades med

Det var hat

som stoppades i dem

sked för sked

 

När allt man ser är död

bomber, förintelse och blod

blir det naturligt bröd

Hata, hata, hata...

är läxan man lär

och att lyda en regim

som är totalitär.

 

text och foto  © Margit Klehn

 

(Mel. I denna ljuva sommartid)

 

 

Kärleksvisa

 

Det finns i himlens örtagård

en planta lämnad i vår vård

en skir och sällsam blomma.

Så ömtålig men ändå stark,

vill den gro och växa på vår mark,

den blommans namn är kärlek.

 

Där kärlek växer, susar vind

som smeker förlåtande din kind,

den överskyler mycket.

Ty kärleken är tålig, mild,

har i himmelen sin förebild,

Gud lärde oss att älska.

 

Nu önskar vi brud och brudgum

att ni ska ta vara på varann´

och vårda kärleksplantan

att dess rötter djupt får tränga ner

så att den kan dricka mer och mer

ur evighetens källa.

 

 

text och foto © Margit Klehn