Iakttagaren
Famlande vilsen
i ljusets och skuggornas
balett
irrar jag ensam
en grå siluett
Iakttagande
Anande ljuset och nyanserna
i omgivningens
självklara vardagspel
Drömmande bort
till ett annat liv
i en annan värld
där jag är en del
av färgspelet
Text och foto © Margit Klehn
Himlafamnen
Som dalande löv
klorofylltomma faller
i virvlande vind
mot jordens mörka
kalla famn
Vill jag en dag
levnadsmätt
gravitationslös
virvlande sväva
mot ljuset
i himlens varma famn
Text och foto © Margit Klehn
Hoppet väcks
i morgonljusets strålar
Skapar möjligheter
ger löften
Nattmörkrets vila
gav styrkan
att våga se framåt
Allt är möjligt
Allt ligger framför
Styrkande morgonljus
Middagsljusets
skarpa strålar bländar
Det är bråttom
Stresshormoner jagar
Förlorad tid
måste återvinnas
Vad har jag presterat?
Skarpt ljus genomlyser mig
som en röntgenstråle
Avslöjar min lata ådra
Krävande middagsljus
Skymningsljusets
dämpade kopparglans
förlåter mig
Sveper mig ömt
I sin svalkande kappa
Lovar mig vilan
som jag inte har förtjänat
Nådefulla aftonljus.
Text och foto © Margit Klehn
Tömd på allt
Oförmögen att handla
Med en dimmig
världsbild
kommer jag inför dig
Längtar efter
en plats i tillvaron
där jag hör hemma
En plats
står beredd för mig
Du finns redan där
Text och foto©Margit Klehn
Hur kan all oro rymmas
i en enda liten själ
hur orkar själen bära allt
ända in till djupet
av den svarta natt
där allting vänder
Den vet att ljuset alltid
stiger över horisonten
Som av bränder
färgas himlen morgonröd
Någon lyssnar, himlen tänder
morgonsolens glöd
Någon bryr sig om
två knäppta händer
Text och foto © Margit Klehn
De tunnaste strån
de svagaste
de bräckligaste
med sin skira sprödhet
kan vara de som bär
de som pekar på
och lyfter fram
de robusta
de starka
som aldrig
har tvivlat på sin förträfflighet
och sin förmåga
Utan de små enkla
de tunna, skira
skulle vandraren
aldrig upptäcka färgerna
hos dem som anser
sig vara det självklara
blickfånget.
Text och foto © Margit Klehn
Om ljuset inte fanns
om ljuset inte
var starkare än mörkret
om ljuset inte värmde
det kalla
om ljuset inte gav
energi åt det svaga
om ljuset inte väckte
liv i jorden
om ljuset inte sökte
det ofullbordade...
Ofullbordat vore livet
som ett evigt frö
om ljuset inte nådde fram
Ljus av evighet
du slutar aldrig söka
du fortsätter att stråla
du vill alltid värma
du väcker envist
de tungt sovande
Dina strålar når in
i mörkaste vrå
och vi som är
ofullbordade knoppar
kan slå ut i blom. Text och foto © Margit Klehn
Vi tror oss kvävas
av dunkelhet
omgivna av
orosdimmor
och ingen vet
vad som
väntar framför
Oroligt stampar vi
fångna i ångestbur
Men ljuset söker
och finner alltid
en springa
i tjockaste mur
till mörkaste vrå
Når till din själ
och väcker livet
i tvivlets knäckta strå
Ljuset når alltid fram
Låt dig inneslutas
i dess famn
Text och foto © Margit Klehn
Ljuset vid vägens slut
Här är din väg
Din vandring
känns ensam
men någon
går bredvid
Någon som
ditt öga inte ser
men som du
väl förnimmer
någon från en annan
plats och tid
Han finns vid sida
men väntar
ändå där framme
Ljuset är tänt
Allt är förberett
Allt är oändligt
Text § foto©Margit Klehn
Glödande tro
När du öppnar din dörr
och stiger ut
kliver du in
i naturens katedral
som i höstens första skede
när alla skogar skiftar
i eldens färgnyans
låter dig överraskas
av en prakt
som föder tro och hopp
du inte visste fanns
När vinterträdens kala grenar
spretar gråmålade
i dyster coronadimma
när natt möter natt
bakom dagens rygg
ska det glödande hoppet
måla ditt inre ögas näthinna
i brinnande kulörer
som får tron att växa
när allt annat dör
Text och foto © Margit Klehn
Ljuset tar vid
Belyst av det himmelska ljuset
strålar även en vissen blomma
Under tystnad i det eviga bruset
kan insikter komma
Varför sörja
din blomstringstid
när du vet att
det eviga ljuset
tar vid
Text och foto © Margit Klehn
Bräcklig
Som gnistrande kristall
i ett ögonblick
kan förvandlas
till krossat glas mot sten
kan livet
inneslutet i ett bräckligt skal
brytas sönder
av stormens kraft
trots älskande, omslutande
varligt kupade händer
Text och foto © Margit Klehn
Stjärnans språk
Jag behöver stjärnans
poetiska språk
som varsamt kan leda
mig fram genom mörka stråk
Jag längtar att höra
ett budskap om frid
från änglarnas rofyllda kör
som mildrar kaos i vilsen tid
Jag behöver det ljus
som lovsången ger
Ära till himmelens son
vill inte famla i mörker mer
Kom himmelens glädje
och inta vår värld
låt hoppet få tändas
som facklor längs vägen
när mörkret kantar vår färd
text och foto © Margit Klehn
Samla ögonblick
Sträck ut dina händer och fånga dem
ögonblicken som susar förbi
Samla dem varsamt i ditt minne
som toner i en livfull melodi
Är de gnistrande, starka diamanter
eller sköra skärvor av tunnaste porslin
Friskt porlande källvatten
eller ekfatslagrat årgångsvin
Ljuva eller svåra stunder
ge dem plats i minnets vrå
Låt ingen tid förspillas
ögonblickets värde ska bestå
Text och foto©Margit Klehn
Höstvindars verk
Går mot ålderns höst
skyddslös, utlämnad
Hänsynslöst avklädd
plagg efter plagg
Bleknat har gröna koftan
gula blusen söndersliten
Orangea kjolen fladdrar
som fransiga lappar i vinden
Röda underkjolen hamnade
i en nertrampad matta
Huttrande, nakna armar
sliter solens strålar till sig
i en längtan
att få lysa en gång till
Försöker dölja
sin skälvande nakenhet
i en genomskinlig dräkt
Avslöjandet är obarmhärtigt
fasaden blev banal
Text ovh foto © Margit Klehn
Höstens sista skede
Nu faller höstens tårar
i ömsint, tyst farväl
Fördunklade är minnets vårar
väl gömda i djupet av min själ
Sorgkantssvärtade hänger löven
i trädens kronor
askgråa rester av sprakande glöd
Svarta nätters murar
stänger porten
vägrar mig sitt stöd
Men genom mörkret lyser hoppet
Jag ser nya vårar
och ett evigt liv
bortom sorg och död
text och foto © Margit Klehn
Det regnar Guld
Sommarfläkten flydd
Isande vindar tar vid
Solens påverkan avtar
Kortare, svalare dagar
Längre, mörkare kvällar
Otröstliga, svarta nätter
Känsla av fattigdom
efter en saknad sommar
Men guldet regnar
trösten hänger i träden
Text och foto © Margit Klehn
Åldras
Att se sina förmågor
långsamt guppa bortåt
som förlorade fjädrar
på det som en gång var
möjligheternas flod
Att känna fjäderskruden
som var ungdomens stolthet
dala mot ytan
och föras mot ovisshetens hav
Att känna saknaden
tomheten, nakenheten
när åldern slitit alla fjädrar
från en sörjande kropp
Att inse att man aldrig blev
den man innerst inne ville vara
Att höra tidens klocka ticka
och veta
att snart är allt för sent
Att åldras gör ont
redan i ett tidigt stadium
men att kunna se
fjädrarnas färd bortåt
med ålderdomens skumma öga
är ändå ett under
text och foto © Margit Klehn
Djupast inne
När kronbladen faller
som omslagspapper
till marken
blottas innehållet
där sanningen bor
Där längtan till evigheten
förvarats som ett frö
ett embryo till livet
som aldrig ska dö
Ty om min skönhet avkläds
blad för blad
ska jag nås av fullkomning
som fötts i försoningsbad
Jag ska vandra sakta
och hålla hans hand
som befriat, förlossat
och gett mig ett hem
i sanningens land
text och foto © Margit Klehn
Vårens salut
När solens strålar värmer
och smeker allt till liv
Då knäpper träden
i vördnad sina händer
Då viskas det i vinden
...bliv, bliv, bliv
Då sträcker torra grenar
på sin stela, ömma kropp
De reser sig mot ljuset
De vet att där finns hopp
Det känns hur saven stiger
den når till grenens slut
Den späda grönskan niger
i ödmjuk tyst salut
text och foto © Margit Klehn
Bön till dementerad Gud
I ispinande otrosvindars rike
huttrar en naken själ
Trasig är klädseln
av lögn och svek
fastän den vävdes så väl
Alla trådar har brustit
slitits av vindens kraft
Allt som hon någonsin trodde
var en lånad schablon
som hon aldrig haft.
Nu söker tomma ögon
över landskap kargt och kalt
Nu darrar tomma händer
och rösten ber sakralt
Irrationellt hon sänder
bön till dementerad Gud
Min Gud, min Gud
Varför har du övergivit mig?
Solen går i moln
och mörkret sänker sig
Genom millennier
ekar ännu rösten
från den övergivna Gud
som finns vid hennes sida
som bär på hennes sår
som inte kräver hämnd
fast han fått lida
men torkar hennes tår
Nu smeker nåden hennes hud och varma vindar viskar
ett evigt kärleksbud
Text och foto © Margit Klehn
Sträva mot ljuset
Törstigt sträva
mot livets ljus
Insiktsfullt växa
ur jordens grus
Känna en värme
Finna ett hopp
Vattnas och renas
av daggens dropp
Förundrat tacksam
för det vi fått
Ödmjukt inse att nåden
förde oss dit vi nått
Text och Foto © Margit Klehn
Vår i vinterslöjan
Vårsolsglitter genom
iskristallsmyckad vinterslöja
Hoppingivande spektrum
i vintertrött sinne
Nya toner stiger
ur fåglarnas sång
Spirande längtan
ett vaknande minne
Som komna ur en dröm
ser vi en rymd av ljus
i själens djupa vrå
nyss så mörk och trång
Text och foto © Margit Klehn
Droppar
Vi har bara ett liv
Det finns bara en sol
men vi är många
små, små droppar
När solen får lysa
genom oss uppstår spektral delning
och många får del
av det enda ljuset.
Text och foto © Margit Klehn
Isstatyer
Vackra tankar rinner
lättsamt fram
ur sinnets djup
Porlande, hoppande glatt
i solstrålens ljus
Men porlandet tystnar
när kölden drar in
Bildstoder formas
av allt det som var
Oron stiger
som skrämmande monster
Men under ytan
finns skönheten kvar
text och bild © Margit Klehn
I Allhelgonatid
En strimma ljus
från en annan värld
når oss ibland
Främmande men ändå känd
hälsar den oss
från en avlägsen strand
Den avslöjar att
det finns mera
än det vi ser här
Det finns ett renare
ljusare oförstört land
Där finns platsen
beredd för dig
av en kärleksfull hand
Text oxh foto © Margit Klehn
Livets spegel
Vissnande glans
bleknande färg
åldrande veck
mot livets slut...
men ljuset i livets spegel
lyser ungdomligt grönt
Text och foto © Margit Klehn
Sanningen gör fri (Joh. 8;32)
Fångad av lögner
är hämmande
Att göra sig fri från fångenskap
i lögnens rike är smärtsamt
... men värt smärtan
Så forcera taggarna
på din väg mot sanningen
de kommer att riva dig
det kommer att göra ont
men smärta i utbyte mot frihet
är ändå prisvärt
I sanningens landskap
finns utrymme att växa
det är inte för sent
Du kan ännu bli den
du var avsedd att vara
Text och foto © Margit Klehn
En hjärtformad port
När mörkret är tungt
och vägen känns smal
då längtar jag bort
till en gata av guld
med en öppen famn
i en hjärtformad port
text och foto © Margit Klehn
Aftonsol
När aftonsolen
guldpläterar marken
Då växer
bladguldstunna ord
med tyngd
ur bokens blad
och meningar förstås
som inte rymdes
på sidans rad
I magiskt skimmer
kan ögat höra
och örat se
när tanken vandrar
sin kvällspromenad
Text och foto@Margit Klehn
En glänta i skogen
En glänta i skogen
min oro lyfts av
I skaparens öga
ser jag
den kärlek
han gav
En glänta i skogen
tanken känns klar
Han finns
i min närhet
här dröjer jag kvar
Text & foto © Margit Klehn
Marias sår
Hon håller en son
i sin famn
Hon gungar mjukt
smeker varsamt
viskar hans namn
Men hon vet det
så väl
En dag ska svärdet
gå genom hennes själ
Hon letar och söker
hon ropar hans namn
Den son vid bröstet
hon närde
har vuxit upp
tagit plats bland de lärde
och hon förstår
men svärdet rispar
ett första sår
Hon står vid ett kors
och gråter
hör sonen viska
hennes namn
Hör honom ropa
fullbordans ord
Blod och tårar flyter
i den mörka stunden
över skuldtyngd jord
Ormen trampades
av sonens häl
då svärdet trängde
genom hennes själ
Text & Foto © Margit Klehn
bild från Bebådelsekyrkan i Nasaret
Getsemane
Där tårar rinner
växer ödmjukt liv
ur oförsonlig sten
Där blod runnit
ur törnets revor
när ångest pressats
som bittra druvor
ur kärleken
gror i stenen
evigt liv
Befriade från skuld
reser sig
anspråkslösa blommor
ur förgängelsen
text och foto © Margit Klehn (Båda bilderna är tagna i Getsemane)
Revansch
Illa medfaren
sargad
ihopkurad
i det hårda livet
samlas till slut
trådarna samman
med stolthet
Omgivningen
ter sig grå
när personlighetens rester
samlar sitt mod
och oförsynt reser sig
med glans
över motgång
och förtryck
Text och foto © Margit Klehn
Vinterdimma
Små dun av melankoli
faller genom otät väv
Irriterar känsligt sinne
när vinterdimman
vädrar sitt täcke
Dysterhetens trotsare
hänger i träden
droppar i tjockan
som inte
låter sig grumlas
Verklighetens ljuspunkter
lyser klart oberoende
av omständigheter
Text och foto © Margit Klehn
DNA-spår
När du vilar
omhuldad, trygg
i den famn
som formats
för dig
tindrar din själ
i det unika ljus
som är
din personlighet
text och foto © Margit Klehn
Skavanker skaver
Åklagaren pekar
med sitt dömande finger
Misslyckandet totalt
Domen faller
Värdelös, utslängd
Skönheten förlorad
Skuggan fångar
den dömda i sin cell
Inga färger
inget hopp
- - -
I en ljusstråle
visar sig försvararen
Ljusets spektra
förvandlar den föraktade
Den nyss kasserade
lyser i en färgkaskad
Går förnyad ut
i ett rikare liv.
text och foto © Margit Klehn
Unik
Ensam i likriktad värld
kräver mod
Starkt reser du dig
och diamanter glimmar
på grenen
du valt
Text och foto @ Margit Klehn
Levnadsspår
Väv in sol
i livet
Väv in färg
och glöd
Lämna spår
till eftervärlden
Låt dem ana segern
som står över
sorg och död
Segern som består
Text och foto © Margit Klehn
Guds låga
Jag vill inte vara
ett eko bara
Jag vill inte vara
en trend
Jag vill kunna svara
med ord
som spränger modevågen
och sänker orden
som den bär
i tidshavets djup
Jag vill forma
himmelska tankar
vara en ropandes röst
av Herren sänd
Jag vill vara någon
som visar vägen
genom det okända
Jag vill vara en låga
av Herren tänd.
(publ. i Kyrkoårets gudstjänster 2017
Argument förlag)
Text och foto © Margit Klehn
Lättlurade
Avhoppade
från vår plats
i realitetens värld
seglar vi
drömmande fram
på en förskönad bild
av verkligheten
Bilden som i dag
sprakar av färg
har svajande konturer
I morgon
flyter vi vissnade
över ett svart djup
som inte kan
fånga verkligheten
Text och foto © Margit Klehn
Harmoni
Djupets dramatik skapar
med sin mångfald
ytans lugna bild
Ljusets samspel formar
harmoni i kaos
vila ifrån oron skild
Text och foto © Margit Klehn
Kristallklara droppar
Den som bär
kristallklara droppar
från morgonregn
Vandrar renad
pånyttfödd
med stärkt mod
in i en ny dag
Omedveten om
vad som väntar
när molnen spricker
text och foto © Margit Klehn
Genomlyst
Sargad kantstött
målarduk fylldes
av konstnärens kärlek
Glöder oförfalskat
genomlyst
i palettens djupaste
färger
text och foto © Margit Klehn
Livskraft
Det lilla livet
för andra gången förlöst
reser sig livskraftigt
på en brunbränd
förtorkad jord
Tror på en framtid
där undergångsstämning
äger dominans
Domedagsbudbärarnas ord
om död och förintelse
ekar tomt.
text och foto © Margit Klehn
Ett liv
Fallen från svindlande höjder
och vida horisonter
Buren av vattenspegel
i realitetens värld
Drivande mot öppet vatten
ett liv har inga begränsningar
text och foto © Margit Klehn
Som spröda löv
Ur knoppen fann du väg
till din plats
form och färg
Men kortvarig
blev din glans
Dagarnas samlade antal
nådde sin övre gräns
Klorofyllbristblek föll du
tunn och spröd
mot jorden
där vinden ska fånga
ditt spröda skal
föra dig upp och hem
text och foto © Margit Klehn
Jag är rik!
Regnet öste ned
försökte bryta ned
mitt mod
men solens strålar
kämpade och vann
Nu fångar de
diamanter åt mig
på grenarna
Jag är så rik
som någon kan vara
så länge min blick
kan iaktta skönheten
text och foto © Margit Klehn
Närvaro
Som orden du uttalar
avslöjar hur väl
du har lyssnat
visar spåren
du lämnar efter dig
om kartan du läste
var rättvänd
När du sätter ner
din fot
tänk då på
att eftervärlden
ritar sina kartor
efter dina spår
Text och foto © Margit Klehn
Ljusets toner
Som buren av vingar
svävar jag lätt
över doftande ängar
där ljuset spelar
på vajande strån
lättsamma toner
ur dagar jag längtar till
och tid som jag kommer ifrån
text och foto © Margit Klehn
Ljusets mål
Målmedvetet vandrar ljuset
sökande de oansenliga
de självföraktande
Låter sina strålar
varsamt smeka guldglans
över tvivlen
tills de lyser
av självkänsla
framtidstro och tillförsikt
text och foto © Margit Klehn
Silverstrimmor i natten
Som månens silverstrimmor
finner sin raka väg
i natten
genom lövverk och grenar
till min trevande
jordtyngda fot
söker jag
skimrande ord
som kan trotsa
jordens dragningskraft
och lyfta
på lätta vingar
till den sfär av ljus
där befrielse
och rening bor
text och foto © Margit Klehn
Sorgens röst
Vagga mig varsamt
i en himmelsk famn
Nynna sakta, viska stilla
alla trösteord du kan
Smek med balsam
allt som brast
när jorden skalv
Tänd små ljus i dimman
Håll min hand och led mig
Lär mig
hur man andas, lever
i en värld
som blivit halv
text och foto © Margit Klehn
Maskrosstyrka
Genom solbeslöjat dis svävar
det obändiga livets frö
avser envist att leva
att avbilda solens gula värme
från generation till generation
oberörd av alla hatfyllda, illvilliga
som vill måla solen svart
text och foto © Margit Klehn
Ljuset är starkast
Medan droppen ännu vilande
i daggkåpans mjuka bädd
absorberar österljuset
stiger fågelserenadens stämmor
genom björkarnas nygröna flor
Innan dagens nyhetsflöde
skär skåror i idyllen
vågar jag fortfarande tro
på renhet, frid och ro
Innan jag väcks abrupt
av nyhetstsunamin
som grumlar bilden
med lidande och kaos
med hjärtskärande skrin
som ondskan flinande
levererar
Men så länge ljuset
stiger i öster
och belyser jordens bana
tills himlen färgas aftonröd
ska jag hålla fast
vid min tro att ljuset
är starkare än mörkret
text och foto © Margit Klehn
Den tomma platsen
Fast platsen är tom
finns närvaron här
Du lämnade spår
din doft dröjer kvar
En dallring i luften
en tät atmosfär
Genom tidsandans hetsljud
hörs ljudlösa steg
som bär
Du kommer så stilla
och viskar mjukt
en aning blir visshet
frågor får svar
Evighetsporten gläntar
du väntar mig där
text och foto © Margit Klehn
Skrivarglädje
Du talade
men de hörde inte
de som var upptagna
med att bära omkring
på sina sina leenden
Du teg
och gömde dig
Samlade på tankar
tills du var nära att brista
Då upptäckte du gåvan
som de ohörsamma, leende
hade gett dig
Du kunde skriva
det gav dig vingar
över oändliga vyer
text och foto © Margit Klehn
Vardagsguld
Raka stammar silar
solens strålar
Strör ljuset mjukt
som siktade guldfjun
över slätstruken
gräddvit duk
Vintersovande sinne
vaknar till insikt
När nådens portar
öppnas
blir fördolda skatten
uppenbar
Text och foto © Margit Klehn
Skönhet växer inåt
När tiden plöjt
djupa fåror över
persikomjuka kinder
hängande ögonlock
skymmer sikten
När öronen inte längre
uppfattar orden
som studsar
emot kakofonins väggar
Då har skönheten
och visheten
boat sig i djupare skikt
där bara den som förstår
att placera passepartouten klokt
kan se konstverket.
Text och Illustration © Margit Klehn
Ljuset i din själ
Nyhetsflödets mörka skuggor
jagar dig
Med klorna i din nacke
och rubrikernas vassa näbb
i ditt ömtåliga öra
väser de
hat, våld, mord
egoism och korruption
terror, bomber, hemlöshet
hunger, flykt
familjesplittring
brinnande inferno
ämnat att förgöra
Men mörka skuggor
kan aldrig dölja
ljuset i din själ
När du lever nära
öppnar alla sinnen
ska den klara
lågan bära
skenet
av det ljusa hopp
som inga mörka skuggor
kan förtära.
text och foto © Margit Klehn
Livets mening
Vandra och dela
Gråta och trösta
Söka och finna
Hoppas och tro
Minnas och längta
Förlora men vinna
Nå en evighetsbro
Oändlig rymd
över dunkelt hav
när vinden mojnar
speglas det ljus
som livet dig gav
text och foto © Margit Klehn
Fredsevangeliet
- Var inte rädda!
Orden ropades ut
när mörkret genomskars
av bländande ljus.
- Var inte rädda!
Små, enkla herdar
på Betlehems ängar
tryggt kan ni vakta era får
- Hör budet om stor glädje
för hela folket!
- Var inte rädda!
Statsministrar och presidenter
- Var inte rädda! Utrikesministrar och försvarsministrar
- Var inte rädda! Premiärministrar, kungar och alla andra regenter
tryggt kan ni leda ert folk
- Var inte rädda!
- Lyssna till budet
om en stor glädje
för hela folket
Kläd av rädslan
Alla ni som styr
- Var inte rädda!
Ge ära till Gud
och fred åt folket
text och foto © Margit Klehn
Julbön
Led mig bort från festen
till julens fattigdom
till stallet och till barnet
som lindades i trasor
när han kom.
Led mig bort från jäktet
till julens enkelhet
till stallet och till modern
som begrundade och gömde
i avskild helighet.
Led mig bort från stora ord
om kärlek
till julens tystnad
till stallet och till fadern
som mottog himlens son
som sin
utan självisk lystnad.
Led mig bort från köpextasen
till julens frid
till stallet under stjärnan
där änglar ärar Gud
och förkunnar fredens tid.
text © Margit Klehn
Höst
Högluftsinandning
Färgexplosion
Prasslande steg
mot vintervila
text och foto © Margit Klehn
Morgonrodnad
Genom fjäderlätt
svävande dimma sveps
roséguldskimrande slöjor
över dunkla konturer
som renats
i morgondaggsbad
Daggvåta vävnader
spindelskiftets nattproduktion
darrar när rodnande morgonsol
fnissande smygtittar
genom gallren
Väckarklockan är svart
sitter skönsjungande i trädtoppen
Morgonrodnadens vingar
bär mig till överjordiska möten
text och foto © Margit Klehn
Jordens alla tårar
Tårar rinner
där kriget
hjärtlöst banar sig väg
över svältande barn
med döende föräldrar
Tårar rinner
där våld
och förnedring
är mönstret
dag efter dag
Tårar rinner
där jordbävning
slukat allt kärt
där översvämning
dränkt allt hopp
Tårar rinner
där sjukdom äter
den älskades kropp
Tårar rinner
där kärleken krossas
under hatfyllda klackar
där den älskade
vänder ryggen till
och går
Tårar rinner
när drömmar sprängs
och splittret
skapar öppna sår
Jorden är full
av tårar
och jag inbillar mig
att min lilla tår
är värd att
förstoras
text och foto © Margit Klehn
Ålderdomshemmet
Sida vid sida står vi
karga och grå
Med spretande
livlösa grenar
retande
grannens sida
när vinden bjuder
till dans
Orkar inte bölja
följsamt och mjukt
som vi gjorde en gång
Men när ljuset
spelar sin skala mjukt
mellan stammarnas rad
vaknar en insikt
Vi är inte glömda
Vi syns
Fast lederna knakar
så har vi
vår skönhet kvar
text och foto © Margit Klehn
Vid livets slut
Fallande löv drivs
vilsna av vinden
Borrar sig ner
söker ro
Saknar sin spänst
och vigör
sin ungdoms
späda grönska
Sin mognads
djupa mustighet
Slitna av tiden
från sitt sammanhang
ligger de ensamma
med tårar i sina
bleka, fårade ansikten
Ambitiösa joggare
ska snart trampa ner
den sista livsanden
och ingen har tid
att se några tårar
Men när tårarna torkat
förbereds en ny vår
text och foto © Margit Klehn
Benådad
När solen värmde
min gråa skrovlighet
och bländade publiken
lyste jag som en smaragd
och placerades
bland äkta ädelstenar
i ett smyckeskrin
text och foto © Margit Klehn
Förgrundsgestalt
Jag sträcker min gråa hals
Min karga gestalt
längtar upp
Vill nå den höjd
där molnen svävar
sprakande av färger
glänsande som guld
när nyanserna dansar
på vindens estrad
till toner som väcker
mitt slumrande jag
Vingbruten står jag
kraftlös men rak
rotklumpen
håller mig nere
Men det händer ändå
att de väljer just mig
till fotomodell och aktris
Molnen som fångat
brinnande lågor
och glödande guld
i sina fjäderboor
får vara
min bakgrundskuliss
text och foto © Margit Klehn
Självinsikt
Jag trodde jag var ett moln
seglade fram på himlen
uppblåst, fjäderlätt
Jag gav vinden adressen
och befallde transport
Jag bestämde dagens färg
tillät solen måla den ljus
om jag ville
men lika ofta målade jag själv
i antracitgrått till svart
När blicken
under självgodstyngda ögonlock
kisande såg
en kraftfull bild i källan
trodde jag att jag var källan själv
… men en krusning på ytan
lät mig förstå
att jag var en spegelbild
av någon annan
jag fanns mellan himmel och jord
men nu var jag borta.
text och foto © Margit Klehn
SKUGGVILA
SKUGGOR OCH LJUS
I SAMSPEL
STARKA KONTRASTER
DÖLJER
DET SOM BLEV HÄRJAT
OCH FEL
NÅDENS ÖGA SER DIG
NÅDEN FÖLJER
GÖR TILLVARON HEL
text och foto © Margit Klehn
Försagd
Vågade inte visa
mitt innersta rum
Låste med dubbla lås
Ingen skulle se
in till mig och jag
kunde inte nås
Men ändå
en lockande
välkomstpyntad entré
ville jag ha
text och foto © Margit Klehn
Urvuxna skor
Igenvuxen, oframkomlig
barndomens barfotatrampade stig
ner mot sjön
Ynkligt liten
den "enorma" backe
där vi susade fram
på pappskiva i snön
Som en vattenpöl
de brunnsdjupa problem
vi dryftade
på var sitt fjöl
i skolans femsitsiga dass
Oåterkalleligt borta
alla drömmar som drömdes
i prasslet
av en halmmadrass
Så stängt är det öppna
så fjärran det nära
Både tunga och lätta
de minnen vi bär
text och illustration © Margit Klehn
Anemone Nemorosa
Vita stjärnor strödda
över jord så vintertrött
skyddar med sin skönhet
allt sargat och förött
Lysande lanternor
ur jordens djupa andetag
Skaparord har format
naturens givna lag
text och foto © Margit Klehn
Terrorister
De har nog aldrig suttit
på en solvarm klippa
Aldrig känt en smeksam vind
Inte hört att vågor klucka
när havet rullar in
De har nog aldrig vandrat
på en blomrik sommaräng
inte andats doften
när fjärilar fladdrar
i blommornas hägn
Det var nog inte kärlek
de barnen matades med
Det var hat
som stoppades i dem
sked för sked
När allt man ser är död
bomber, förintelse och blod
blir det naturligt bröd
Hata, hata, hata...
är läxan man lär
och att lyda en regim
som är totalitär.
text och foto © Margit Klehn
(Mel. I denna ljuva sommartid)
Kärleksvisa
Det finns i himlens örtagård
en planta lämnad i vår vård
en skir och sällsam blomma.
Så ömtålig men ändå stark,
vill den gro och växa på vår mark,
den blommans namn är kärlek.
Där kärlek växer, susar vind
som smeker förlåtande din kind,
den överskyler mycket.
Ty kärleken är tålig, mild,
har i himmelen sin förebild,
Gud lärde oss att älska.
Nu önskar vi brud och brudgum
att ni ska ta vara på varann´
och vårda kärleksplantan
att dess rötter djupt får tränga ner
så att den kan dricka mer och mer
ur evighetens källa.
text och foto © Margit Klehn