Livsdagen

Hoppet väcks

i morgonljusets strålar

Skapar möjligheter

ger löften

Nattmörkrets vila

gav styrkan

att våga se framåt

Allt är möjligt

Allt ligger framför

Styrkande morgonljus

Middagsljusets

skarpa strålar bländar

Det bråttom

Stresshormoner jagar

Förlorad tid

måste återvinnas

Vad har jag presterat?

Skarpt ljus genomlyser mig

som en röntgenstråle

Avslöjar min lata ådra

Krävande middagsljus

Skymningsljusets

dämpade kopparglans

förlåter mig

Sveper mig ömt

I sin svalkande kappa

Lovar mig vilan

som jag inte har förtjänat

Nådefulla aftonljus.

Text och foto © Margit Klehn

Min plats

Tömd på allt

Oförmögen att handla

Med en dimmig

världsbild

kommer jag inför dig

Längtar efter

en plats i tillvaron

där jag hör hemma

En plats

står beredd för mig

Du finns redan där

Text och foto©Margit Klehn

Två knäppta händer

Hur kan all oro rymmas

i en enda liten själ

hur orkar själen bära allt

ända in till djupet

av den svarta natt

där allting vänder

Den vet att ljuset alltid

stiger över horisonten

Som av bränder

färgas himlen morgonröd

Någon lyssnar, himlen tänder

morgonsolens glöd

Någon bryr sig om

två knäppta händer

Text och foto © Margit Klehn

Det tunna stråets styrka

De tunnaste strån

de svagaste

de bräckligaste

med sin skira sprödhet

kan vara de som bär

de som pekar på

och lyfter fram

de robusta

de starka

som aldrig

har tvivlat på sin förträfflighet

och sin förmåga

Utan de små enkla

de tunna, skira

skulle vandraren

aldrig upptäcka färgerna

hos dem som anser

sig vara det självklara

blickfånget.

Text och foto © Margit Klehn

Utan ljus, inget liv!

Om ljuset inte fanns

om ljuset inte

var starkare än mörkret

om ljuset inte värmde

det kalla

om ljuset inte gav

energi åt det svaga

om ljuset inte väckte

liv i jorden

om ljuset inte sökte

det ofullbordade...

Ofullbordat vore livet

som ett evigt frö

om ljuset inte nådde fram

Ljus av evighet

du slutar aldrig söka

du fortsätter att stråla

du vill alltid värma

du väcker envist

de tungt sovande

Dina strålar når in

i mörkaste vrå

och vi som är

ofullbordade knoppar

kan slå ut i blom. Text och foto © Margit Klehn

Ljuset når alltid fram

Vi tror oss kvävas

av dunkelhet

omgivna av

orosdimmor

och ingen vet

vad som

väntar framför

Oroligt stampar vi

fångna i ångestbur

Men ljuset söker

och finner alltid

en springa

i tjockaste mur

till mörkaste vrå

Når till din själ

och väcker livet

i tvivlets knäckta strå

Ljuset når alltid fram

Låt dig inneslutas

i dess famn

Text och foto © Margit Klehn

Ljuset vid vägens slut

Här är din väg

Din vandring

känns ensam

men någon

går bredvid

Någon som

ditt öga inte ser

men som du

väl förnimmer

någon från en annan

plats och tid

Han finns vid sida

men väntar

ändå där framme

Ljuset är tänt

Allt är förberett

Allt är oändligt

Text § foto©Margit Klehn

Glödande tro

När du öppnar din dörr

och stiger ut

kliver du in

i naturens katedral

som i höstens första skede

när alla skogar skiftar

i eldens färgnyans

låter dig överraskas

av en prakt

som föder tro och hopp

du inte visste fanns

När vinterträdens kala grenar

spretar gråmålade

i dyster coronadimma

när natt möter natt

bakom dagens rygg

ska det glödande hoppet

måla ditt inre ögas näthinna

i brinnande kulörer

som får tron att växa

när allt annat dör

Text och foto © Margit Klehn

Ljuset tar vid

Belyst av det himmelska ljuset

strålar även en vissen blomma

Under tystnad i det eviga bruset

kan insikter komma

Varför sörja

din blomstringstid

när du vet att

det eviga ljuset

tar vid

Text och foto © Margit Klehn

Bräcklig

Som gnistrande kristall

i ett ögonblick

kan förvandlas

till krossat glas mot sten

kan livet

inneslutet i ett bräckligt skal

brytas sönder

av stormens kraft

trots älskande, omslutande

varligt kupade händer

Text och foto © Margit Klehn

Stjärnans språk

Jag behöver stjärnans

poetiska språk

som varsamt kan leda

mig fram genom mörka stråk

Jag längtar att höra

ett budskap om frid

från änglarnas rofyllda kör

som mildrar kaos i vilsen tid

Jag behöver det ljus

som lovsången ger

Ära till himmelens son

vill inte famla i mörker mer

Kom himmelens glädje

och inta vår värld

låt hoppet få tändas

som facklor längs vägen

när mörkret kantar vår färd

text och foto © Margit Klehn

Samla ögonblick

Sträck ut dina händer och fånga dem

ögonblicken som susar förbi

Samla dem varsamt i ditt minne

som toner i en livfull melodi

Är de gnistrande, starka diamanter

eller sköra skärvor av tunnaste porslin

Friskt porlande källvatten

eller ekfatslagrat årgångsvin

Ljuva eller svåra stunder

ge dem plats i minnets vrå

Låt ingen tid förspillas

ögonblickets värde ska bestå

Text och foto©Margit Klehn

Höstvindars verk

Går mot ålderns höst

skyddslös, utlämnad

Hänsynslöst avklädd

plagg efter plagg

Bleknat har gröna koftan

gula blusen söndersliten

Orangea kjolen fladdrar

som fransiga lappar i vinden

Röda underkjolen hamnade

i en nertrampad matta

Huttrande, nakna armar

sliter solens strålar till sig

i en längtan

att få lysa en gång till

Försöker dölja

sin skälvande nakenhet

i en genomskinlig dräkt

Avslöjandet är obarmhärtigt

fasaden blev banal

Text ovh foto © Margit Klehn

Höstens sista skede

Nu faller höstens tårar

i ömsint, tyst farväl

Fördunklade är minnets vårar

väl gömda i djupet av min själ

Sorgkantssvärtade hänger löven

i trädens kronor

askgråa rester av sprakande glöd

Svarta nätters murar

stänger porten

vägrar mig sitt stöd

Men genom mörkret lyser hoppet

Jag ser nya vårar

och ett evigt liv

bortom sorg och död

text och foto © Margit Klehn

Det regnar Guld

Sommarfläkten flydd

Isande vindar tar vid

Solens påverkan avtar

Kortare, svalare dagar

Längre, mörkare kvällar

Otröstliga, svarta nätter

Känsla av fattigdom

efter en saknad sommar

Men guldet regnar

trösten hänger i träden

Text och foto © Margit Klehn

Åldras

Att se sina förmågor

långsamt guppa bortåt

som förlorade fjädrar

på det som en gång var

möjligheternas flod

Att känna fjäderskruden

som var ungdomens stolthet

dala mot ytan

och föras mot ovisshetens hav

Att känna saknaden

tomheten, nakenheten

när åldern slitit alla fjädrar

från en sörjande kropp

Att inse att man aldrig blev

den man innerst inne ville vara

Att höra tidens klocka ticka

och veta

att snart är allt för sent

Att åldras gör ont

redan i ett tidigt stadium

men att kunna se

fjädrarnas färd bortåt

med ålderdomens skumma öga

är ändå ett under

text och foto © Margit Klehn

Djupast inne

När kronbladen faller

som omslagspapper

till marken

blottas innehållet

där sanningen bor

Där längtan till evigheten

förvarats som ett frö

ett embryo till livet

som aldrig ska dö

Ty om min skönhet avkläds

blad för blad

ska jag nås av fullkomning

som fötts i försoningsbad

Jag ska vandra sakta

och hålla hans hand

som befriat, förlossat

och gett mig ett hem

i sanningens land

text och foto © Margit Klehn

Vårens salut

När solens strålar värmer

och smeker allt till liv

Då knäpper träden

i vördnad sina händer

Då viskas det i vinden

...bliv, bliv, bliv

Då sträcker torra grenar

på sin stela, ömma kropp

De reser sig mot ljuset

De vet att där finns hopp

Det känns hur saven stiger

den når till grenens slut

Den späda grönskan niger

i ödmjuk tyst salut

text och foto © Margit Klehn

Bön till dementerad Gud

I ispinande otrosvindars rike

huttrar en naken själ

Trasig är klädseln

av lögn och svek

fastän den vävdes så väl

Alla trådar har brustit

slitits av vindens kraft

Allt som hon någonsin trodde

var en lånad schablon

som hon aldrig haft.

Nu söker tomma ögon

över landskap kargt och kalt

Nu darrar tomma händer

och rösten ber sakralt

Irrationellt hon sänder

bön till dementerad Gud

Min Gud, min Gud

Varför har du övergivit mig?

Solen går i moln

och mörkret sänker sig

Genom millennier

ekar ännu rösten

från den övergivna Gud

som finns vid hennes sida

som bär på hennes sår

som inte kräver hämnd

fast han fått lida

men torkar hennes tår

Nu smeker nåden hennes hud och varma vindar viskar

ett evigt kärleksbud

Text och foto © Margit Klehn

Sträva mot ljuset

Törstigt sträva

mot livets ljus

Insiktsfullt växa

ur jordens grus

Känna en värme

Finna ett hopp

Vattnas och renas

av daggens dropp

Förundrat tacksam

för det vi fått

Ödmjukt inse att nåden

förde oss dit vi nått

Text och Foto © Margit Klehn

Vår i vinterslöjan

Vårsolsglitter genom

iskristallsmyckad vinterslöja

Hoppingivande spektrum

i vintertrött sinne

Nya toner stiger

ur fåglarnas sång

Spirande längtan

ett vaknande minne

Som komna ur en dröm

ser vi en rymd av ljus

i själens djupa vrå

nyss så mörk och trång

Text och foto © Margit Klehn

Droppar

Vi har bara ett liv

Det finns bara en sol

men vi är många

små, små droppar

När solen får lysa

genom oss uppstår spektral delning

och många får del

av det enda ljuset.

Text och foto © Margit Klehn

Isstatyer

Vackra tankar rinner

lättsamt fram

ur sinnets djup

Porlande, hoppande glatt

i solstrålens ljus

Men porlandet tystnar

när kölden drar in

Bildstoder formas

av allt det som var

Oron stiger

som skrämmande monster

Men under ytan

finns skönheten kvar

text och bild © Margit Klehn

I Allhelgonatid

En strimma ljus

från en annan värld

når oss ibland

Främmande men ändå känd

hälsar den oss

från en avlägsen strand

Den avslöjar att

det finns mera

än det vi ser här

Det finns ett renare

ljusare oförstört land

Där finns platsen

beredd för dig

av en kärleksfull hand

Text oxh foto © Margit Klehn

Livets spegel

Vissnande glans

bleknande färg

åldrande veck

mot livets slut...

men ljuset i livets spegel

lyser ungdomligt grönt

Text och foto © Margit Klehn

Sanningen gör fri (Joh. 8;32)

Fångad av lögner

är hämmande

Att göra sig fri från fångenskap

i lögnens rike är smärtsamt

... men värt smärtan

Så forcera taggarna

på din väg mot sanningen

de kommer att riva dig

det kommer att göra ont

men smärta i utbyte mot frihet

är ändå prisvärt

I sanningens landskap

finns utrymme att växa

det är inte för sent

Du kan ännu bli den

du var avsedd att vara

Text och foto © Margit Klehn

En hjärtformad port

När mörkret är tungt

och vägen känns smal

då längtar jag bort

till en gata av guld

med en öppen famn

i en hjärtformad port

text och foto © Margit Klehn

Aftonsol

När aftonsolen

guldpläterar marken

Då växer

bladguldstunna ord

med tyngd

ur bokens blad

och meningar förstås

som inte rymdes

på sidans rad

I magiskt skimmer

kan ögat höra

och örat se

när tanken vandrar

sin kvällspromenad

Text och foto@Margit Klehn

En glänta i skogen

min oro lyfts av

I skaparens öga

ser jag

den kärlek

han gav

En glänta i skogen

tanken känns klar

Han finns

i min närhet

här dröjer jag kvar

Text & foto © Margit Klehn

Marias sår

Hon håller en son

i sin famn

Hon gungar mjukt

smeker varsamt

viskar hans namn

Men hon vet det

så väl

En dag ska svärdet

gå genom hennes själ

Hon letar och söker

hon ropar hans namn

Den son vid bröstet

hon närde

har vuxit upp

tagit plats bland de lärde

och hon förstår

men svärdet rispar

ett första sår

Hon står vid ett kors

och gråter

hör sonen viska

hennes namn

Hör honom ropa

fullbordans ord

Blod och tårar flyter

i den mörka stunden

över skuldtyngd jord

Ormen trampades

av sonens häl

då svärdet trängde

genom hennes själ

Text & Foto © Margit Klehn

bild från Bebådelsekyrkan i Nasaret

Getsemane

Där tårar rinner

växer ödmjukt liv

ur oförsonlig sten

Där blod runnit

ur törnets revor

när ångest pressats

som bittra druvor

ur kärleken

gror i stenen

evigt liv

Befriade från skuld

reser sig

anspråkslösa blommor

ur förgängelsen

text och foto © Margit Klehn (Båda bilderna är tagna i Getsemane)

Revansch

Illa medfaren

sargad

ihopkurad

i det hårda livet

samlas till slut

trådarna samman

med stolthet

Omgivningen

ter sig grå

när personlighetens rester

samlar sitt mod

och oförsynt reser sig

med glans

över motgång

och förtryck

Text och foto © Margit Klehn

Vinterdimma

Små dun av melankoli

faller genom otät väv

Irriterar känsligt sinne

när vinterdimman

vädrar sitt täcke

Dysterhetens trotsare

hänger i träden

droppar i tjockan

som inte

låter sig grumlas

Verklighetens ljuspunkter

lyser klart oberoende

av omständigheter

Text och foto © Margit Klehn

DNA-spår

När du vilar

omhuldad, trygg

i den famn

som formats

för dig

tindrar din själ

i det unika ljus

som är

din personlighet

text och foto © Margit Klehn

Skavanker skaver

Åklagaren pekar

med sitt dömande finger

Misslyckandet totalt

Domen faller

Värdelös, utslängd

Skönheten förlorad

Skuggan fångar

den dömda i sin cell

Inga färger

inget hopp

- - -

I en ljusstråle

visar sig försvararen

Ljusets spektra

förvandlar den föraktade

Den nyss kasserade

lyser i en färgkaskad

Går förnyad ut

i ett rikare liv.

text och foto © Margit Klehn

Unik

Ensam i likriktad värld

kräver mod

Starkt reser du dig

och diamanter glimmar

på grenen

du valt

Text och foto @ Margit Klehn

Levnadsspår

Väv in sol

i livet

Väv in färg

och glöd

Lämna spår

till eftervärlden

Låt dem ana segern

som står över

sorg och död

Segern som består

Text och foto © Margit Klehn

Guds låga

Jag vill inte vara

ett eko bara

Jag vill inte vara

en trend

Jag vill kunna svara

med ord

som spränger modevågen

och sänker orden

som den bär

i tidshavets djup

Jag vill forma

himmelska tankar

vara en ropandes röst

av Herren sänd

Jag vill vara någon

som visar vägen

genom det okända

Jag vill vara en låga

av Herren tänd.

(publ. i Kyrkoårets gudstjänster 2017

Argument förlag)

Text och foto © Margit Klehn

Lättlurade

Avhoppade

från vår plats

i realitetens värld

seglar vi

drömmande fram

på en förskönad bild

av verkligheten

Bilden som i dag

sprakar av färg

har svajande konturer

I morgon

flyter vi vissnade

över ett svart djup

som inte kan

fånga verkligheten

Text och foto © Margit Klehn

Harmoni

Djupets dramatik skapar

med sin mångfald

ytans lugna bild

Ljusets samspel formar

harmoni i kaos

vila ifrån oron skild

Text och foto © Margit Klehn

Kristallklara droppar

Den som bär

kristallklara droppar

från morgonregn

Vandrar renad

pånyttfödd

med stärkt mod

in i en ny dag

Omedveten om

vad som väntar

när molnen spricker

text och foto © Margit Klehn

Genomlyst

Sargad kantstött

målarduk fylldes

av konstnärens kärlek

Glöder oförfalskat

genomlyst

i palettens djupaste

färger

text och foto © Margit Klehn

Livskraft

Det lilla livet

för andra gången förlöst

reser sig livskraftigt

på en brunbränd

förtorkad jord

Tror på en framtid

där undergångsstämning

äger dominans

Domedagsbudbärarnas ord

om död och förintelse

ekar tomt.

text och foto © Margit Klehn

Ett liv

Fallen från svindlande höjder

och vida horisonter

Buren av vattenspegel

i realitetens värld

Drivande mot öppet vatten

ett liv har inga begränsningar

text och foto © Margit Klehn

Som spröda löv

Ur knoppen fann du väg

till din plats

form och färg

Men kortvarig

blev din glans

Dagarnas samlade antal

nådde sin övre gräns

Klorofyllbristblek föll du

tunn och spröd

mot jorden

där vinden ska fånga

ditt spröda skal

föra dig upp och hem

text och foto © Margit Klehn

Jag är rik!

Regnet öste ned

försökte bryta ned

mitt mod

men solens strålar

kämpade och vann

Nu fångar de

diamanter åt mig

på grenarna

Jag är så rik

som någon kan vara

så länge min blick

kan iaktta skönheten

text och foto © Margit Klehn

Närvaro

Som orden du uttalar

avslöjar hur väl

du har lyssnat

visar spåren

du lämnar efter dig

om kartan du läste

var rättvänd

När du sätter ner

din fot

tänk då på

att eftervärlden

ritar sina kartor

efter dina spår

Text och foto © Margit Klehn

Ljusets toner

Som buren av vingar

svävar jag lätt

över doftande ängar

där ljuset spelar

på vajande strån

lättsamma toner

ur dagar jag längtar till

och tid som jag kommer ifrån

text och foto © Margit Klehn

Ljusets mål

Målmedvetet vandrar ljuset

sökande de oansenliga

de självföraktande

Låter sina strålar

varsamt smeka guldglans

över tvivlen

tills de lyser

av självkänsla

framtidstro och tillförsikt

text och foto © Margit Klehn

Silverstrimmor i natten

Som månens silverstrimmor

finner sin raka väg

i natten

genom lövverk och grenar

till min trevande

jordtyngda fot

söker jag

skimrande ord

som kan trotsa

jordens dragningskraft

och lyfta

på lätta vingar

till den sfär av ljus

där befrielse

och rening bor

text och foto © Margit Klehn

Sorgens röst

Vagga mig varsamt

i en himmelsk famn

Nynna sakta, viska stilla

alla trösteord du kan

Smek med balsam

allt som brast

när jorden skalv

Tänd små ljus i dimman

Håll min hand och led mig

Lär mig

hur man andas, lever

i en värld

som blivit halv

text och foto © Margit Klehn

Maskrosstyrka

Genom solbeslöjat dis svävar

det obändiga livets frö

avser envist att leva

att avbilda solens gula värme

från generation till generation

oberörd av alla hatfyllda, illvilliga

som vill måla solen svart

text och foto © Margit Klehn

Ljuset är starkast

Medan droppen ännu vilande

i daggkåpans mjuka bädd

absorberar österljuset

stiger fågelserenadens stämmor

genom björkarnas nygröna flor

Innan dagens nyhetsflöde

skär skåror i idyllen

vågar jag fortfarande tro

på renhet, frid och ro

Innan jag väcks abrupt

av nyhetstsunamin

som grumlar bilden

med lidande och kaos

med hjärtskärande skrin

som ondskan flinande

levererar

Men så länge ljuset

stiger i öster

och belyser jordens bana

tills himlen färgas aftonröd

ska jag hålla fast

vid min tro att ljuset

är starkare än mörkret

text och foto © Margit Klehn

Den tomma platsen

Fast platsen är tom

finns närvaron här

Du lämnade spår

din doft dröjer kvar

En dallring i luften

en tät atmosfär

Genom tidsandans hetsljud

hörs ljudlösa steg

som bär

Du kommer så stilla

och viskar mjukt

en aning blir visshet

frågor får svar

Evighetsporten gläntar

du väntar mig där

text och foto © Margit Klehn

Skrivarglädje

Du talade

men de hörde inte

de som var upptagna

med att bära omkring

på sina sina leenden

Du teg

och gömde dig

Samlade på tankar

tills du var nära att brista

Då upptäckte du gåvan

som de ohörsamma, leende

hade gett dig

Du kunde skriva

det gav dig vingar

över oändliga vyer

Vardagsguld

Raka stammar silar

solens strålar

Strör ljuset mjukt

som siktade guldfjun

över slätstruken

gräddvit duk

Vintersovande sinne

vaknar till insikt

När nådens portar

öppnas

blir fördolda skatten

uppenbar

Skönhet växer inåt

När tiden plöjt

djupa fåror över

persikomjuka kinder

hängande ögonlock

skymmer sikten

När öronen inte längre

uppfattar orden

som studsar

emot kakofonins väggar

Då har skönheten

och visheten

boat sig i djupare skikt

där bara den som förstår

att placera passepartouten klokt

kan se konstverket.

Ljuset i din själ

Nyhetsflödets mörka skuggor

jagar dig

Med klorna i din nacke

och rubrikernas vassa näbb

i ditt ömtåliga öra

väser de

hat, våld, mord

egoism och korruption

terror, bomber, hemlöshet

hunger, flykt

familjesplittring

brinnande inferno

ämnat att förgöra

Men mörka skuggor

kan aldrig dölja

ljuset i din själ

När du lever nära

öppnar alla sinnen

ska den klara

lågan bära

skenet

av det ljusa hopp

som inga mörka skuggor

kan förtära.

Livets mening

Vandra och dela

Gråta och trösta

Söka och finna

Hoppas och tro

Minnas och längta

Förlora men vinna

Nå en evighetsbro

Oändlig rymd

över dunkelt hav

när vinden mojnar

speglas det ljus

som livet dig gav

Fredsevangeliet

- Var inte rädda!

Orden ropades ut

när mörkret genomskars

av bländande ljus.

- Var inte rädda!

Små, enkla herdar

på Betlehems ängar

tryggt kan ni vakta era får

- Hör budet om stor glädje

för hela folket!

- Var inte rädda!

Statsministrar och presidenter

- Var inte rädda! Utrikesministrar och försvarsministrar

- Var inte rädda! Premiärministrar, kungar och alla andra regenter

tryggt kan ni leda ert folk

- Var inte rädda!

- Lyssna till budet

om en stor glädje

för hela folket

Kläd av rädslan

Alla ni som styr

- Var inte rädda!

Ge ära till Gud

och fred åt folket

Julbön

Led mig bort från festen

till julens fattigdom

till stallet och till barnet

som lindades i trasor

när han kom.

Led mig bort från jäktet

till julens enkelhet

till stallet och till modern

som begrundade och gömde

i avskild helighet.

Led mig bort från stora ord

om kärlek

till julens tystnad

till stallet och till fadern

som mottog himlens son

som sin

utan självisk lystnad.

Led mig bort från köpextasen

till julens frid

till stallet under stjärnan

där änglar ärar Gud

och förkunnar fredens tid.

Höst

Högluftsinandning

Färgexplosion

Prasslande steg

mot vintervila

Morgonrodnad

Genom fjäderlätt

svävande dimma sveps

roséguldskimrande slöjor

över dunkla konturer

som renats

i morgondaggsbad

Daggvåta vävnader

spindelskiftets nattproduktion

darrar när rodnande morgonsol

fnissande smygtittar

genom gallren

Väckarklockan är svart

sitter skönsjungande i trädtoppen

Morgonrodnadens vingar

bär mig till överjordiska möten

Jordens alla tårar

Tårar rinner

där kriget

hjärtlöst banar sig väg

över svältande barn

med döende föräldrar

Tårar rinner

där våld

och förnedring

är mönstret

dag efter dag

Tårar rinner

där jordbävning

slukat allt kärt

där översvämning

dränkt allt hopp

Tårar rinner

där sjukdom äter

den älskades kropp

Tårar rinner

där kärleken krossas

under hatfyllda klackar

där den älskade

vänder ryggen till

och går

Tårar rinner

när drömmar sprängs

och splittret

skapar öppna sår

Jorden är full

av tårar

och jag inbillar mig

att min lilla tår

är värd att

förstoras

Ålderdomshemmet

Sida vid sida står vi

karga och grå

Med spretande

livlösa grenar

retande

grannens sida

när vinden bjuder

till dans

Orkar inte bölja

följsamt och mjukt

som vi gjorde en gång

Men när ljuset

spelar sin skala mjukt

mellan stammarnas rad

vaknar en insikt

Vi är inte glömda

Vi syns

Fast lederna knakar

så har vi

vår skönhet kvar

Vid livets slut

Fallande löv drivs

vilsna av vinden

Borrar sig ner

söker ro

Saknar sin spänst

och vigör

sin ungdoms

späda grönska

Sin mognads

djupa mustighet

Slitna av tiden

från sitt sammanhang

ligger de ensamma

med tårar i sina

bleka, fårade ansikten

Ambitiösa joggare

ska snart trampa ner

den sista livsanden

och ingen har tid

att se några tårar

Men när tårarna torkat

förbereds en ny vår

Benådad

När solen värmde

min gråa skrovlighet

och bländade publiken

lyste jag som en smaragd

och placerades

bland äkta ädelstenar

i ett smyckeskrin

Förgrundsgestalt

Jag sträcker min gråa hals

Min karga gestalt

längtar upp

Vill nå den höjd

där molnen svävar

sprakande av färger

glänsande som guld

när nyanserna dansar

på vindens estrad

till toner som väcker

mitt slumrande jag

Vingbruten står jag

kraftlös men rak

rotklumpen

håller mig nere

Men det händer ändå

att de väljer just mig

till fotomodell och aktris

Molnen som fångat

brinnande lågor

och glödande guld

i sina fjäderboor

får vara

min bakgrundskuliss

Självinsikt

Jag trodde jag var ett moln

seglade fram på himlen

uppblåst, fjäderlätt

Jag gav vinden adressen

och befallde transport

Jag bestämde dagens färg

tillät solen måla den ljus

om jag ville

men lika ofta målade jag själv

i antracitgrått till svart

När blicken

under självgodstyngda ögonlock

kisande såg

en kraftfull bild i källan

trodde jag att jag var källan själv

… men en krusning på ytan

lät mig förstå

att jag var en spegelbild

av någon annan

jag fanns mellan himmel och jord

men nu var jag borta.

SKUGGVILA

SKUGGOR OCH LJUS

I SAMSPEL

STARKA KONTRASTER

DÖLJER

DET SOM BLEV HÄRJAT

OCH FEL

NÅDENS ÖGA SER DIG

NÅDEN FÖLJER

GÖR TILLVARON HEL

Försagd

Vågade inte visa

mitt innersta rum

Låste med dubbla lås

Ingen skulle se

in till mig och jag

kunde inte nås

Men ändå

en lockande

välkomstpyntad entré

ville jag ha

Urvuxna skor

Igenvuxen, oframkomlig

barndomens barfotatrampade stig

ner mot sjön

Ynkligt liten

den "enorma" backe

där vi susade fram

på pappskiva i snön

Som en vattenpöl

de brunnsdjupa problem

vi dryftade

på var sitt fjöl

i skolans femsitsiga dass

Oåterkalleligt borta

alla drömmar som drömdes

i prasslet

av en halmmadrass

Så stängt är det öppna

så fjärran det nära

Både tunga och lätta

de minnen vi bär

Anemone Nemorosa

Vita stjärnor strödda

över jord så vintertrött

skyddar med sin skönhet

allt sargat och förött

Lysande lanternor

ur jordens djupa andetag

Skaparord har format

naturens givna lag

Terrorister

De har nog aldrig suttit

på en solvarm klippa

Aldrig känt en smeksam vind

Inte hört att vågor klucka

när havet rullar in

De har nog aldrig vandrat

på en blomrik sommaräng

inte andats doften

när fjärilar fladdrar

i blommornas hägn

Det var nog inte kärlek

de barnen matades med

Det var hat

som stoppades i dem

sked för sked

När allt man ser är död

bomber, förintelse och blod

blir det naturligt bröd

Hata, hata, hata...

är läxan man lär

och att lyda en regim

som är totalitär.

(Mel. I denna ljuva sommartid)

Kärleksvisa

Det finns i himlens örtagård

en planta lämnad i vår vård

en skir och sällsam blomma.

Så ömtålig men ändå stark,

vill den gro och växa på vår mark,

den blommans namn är kärlek.

Där kärlek växer, susar vind

som smeker förlåtande din kind,

den överskyler mycket.

Ty kärleken är tålig, mild,

har i himmelen sin förebild,

Gud lärde oss att älska.

Nu önskar vi brud och brudgum

att ni ska ta vara på varann´

och vårda kärleksplantan

att dess rötter djupt får tränga ner

så att den kan dricka mer och mer

ur evighetens källa.