Ur Strax före Gryningen

Invigning.

Invigning med kungabesök

blänkande svart asfalt

dammfri, utan spår

Bandet klipps av och

första bilen rullar in.

Kungen fick den äran

arbetarna såg på.

En annan väg invigdes

en gång

bara en gångstig

men byggd av en Kung.

Rövaren fick äran

att klippa bandet och gå.

Kungen såg på.

text och foto © Margit Klehn

I Getsemane

Romerska vakten

prästers och fariséers tjänare

med Judas Iskariot

i täten

tågar fram

i skenet

av lyktor och bloss

sökande den

som alla söker

(medvetet eller omedvetet)

Jesus från Nasaret

- Det är jag

Många har fallit

till marken vid mötet

Några reser sig upp

borstar av förödmjukelsen

och korsfäster honom

andra förblir på knä

i tillbedjan

text och foto © Margit Klehn

Jesu Kärlek

Kärleken tiger stilla när törnekronan skär

föraktande sår i den panna

som redan pressats till blods

under våndans tyngd.

Solen sörjer, dagen klär sig i svart

när kärleken tillåter skilsmässan

mellan far och son.

Men när kärleken triumferande ropar

”Det är fullbordat”

vågar solen öppna sina ögon

medan jorden skälver

klipporna rämnar, gravarna öppnas

och döden får liv.

”Förvisso var denne man Guds son”

Förnekarna tvingas stämma upp

den första tonen

i livets segerfanfar.

text och foto © Margit Klehn

Skidturen

Ditt ansikte är vackert Gud

Jag såg det i dag

när jag skidade fram

mellan dina rimfrostbitna ögonbryn

Det sög i magen

när jag susade utför näsvingen

Du rynkade nog på näsan

för att ge mig en extraskjuts

Jag kände det

men jag är säker på

att jag kittlade dig också

när jag stakade mig fram

över kindslätten

och såg älgarna gömma sig

bakom skäggstammarna

Jag hörde ditt porlande skratt

och hissnade när jag såg ner

i din mörka mun

Värmen steg som dimma ur den

och skrämde mig

men dina scoterkörda skrattrynkor

ledde mig säkert

förbi alla djup

Skönheten sprängde mig nästan

Jag genomströmmades av värme

fast luften var kall

när jag upplevde dig i dag Gud

text och foto © Margit Klehn

Verklig konst

Han som täljer

slättens drivor

med sin vindkniv

och hänger isänglar

i buskarna

vid strandkanten

Han som strör ut rimfrost

så att smutsig jord

lyser ren

Han, om någon

är den rätte

att förvandla

mitt sinne

till ett konstverk

som passar in

i himlens atelje

text och foto © Margit Klehn

Novemberdag

Aktivitetslös vilar myrstacken

Silvervit kramar frosten mossan

Naket fryser blåbärsriset

stampande sina nyfärgade kläder

Tyst suckar skogen

Långt borta är fågelsången

Sent vaknar dagen

och tidigt kryper mörkret in

Hoppet finns

under ett rödbrungult täcke

som beskyddande värmer marken

där livet gror för nästa vår

text och foto @ Margit Klehn

Se framåt

Det är skymning

skogen omkring mig

blir alltmera skugglik

och det är motlut

men om jag ser

stadigt framåt, uppåt

syns det tydligt

att vägen leder

rakt in

i en guldkantad himmel

där solen dröjt sig kvar

när allt annat

slukats av mörkret

Framtiden finns

bortom krönet

text och foto © Margit Klehn

Vi pratmakare

Fast vi ständigt

tömmer våra munnar

är de ändå alltid fulla

med ord

Alla tror

att tystnad är tomhet

och fyller på

om och om igen

Men orden når ingenstans

i överfyllda rum

Är det ingen

som saknar akustiken?

text och foto @ Margit Klehn

Dörren

Jag har slagit

min panna sårig

mot trotsets vägg

Mina knogar

har vitnat

i stolthetens kramp

men den handtagslösa dörren

till livsharmoni

rubbades inte

av min kamp

Först när min egen person

krymptes ner

och jag gömd

bakom Jesus fann vägen

passerade vi tillsammans

ödmjukhetens fotocell

och ljudlöst

gled dörren upp

I Guds knä

När jag snubblat på trosvägens kullerstenar

och själen känns blå och öm

då kryper jag upp i ditt knä Gud

där stillas min tåreström

När gemenskap är något bara för andra

och tystnadens eko hånfullt skriker

då kryper jag upp i ditt knä Gud

vi tillhör varandra

När villrådigheten sänker sig över mig

som dimman en kulen höst

kryper jag upp i ditt knä Gud

för att höra din trygga röst

När min ande är dignande trött uttömd och slak

och mitt skriande behov är tröst

då kryper jag kraftlös upp i ditt knä Gud

och vilar ut vid ditt bröst

Förlåtelse

När du ger mig

dina ångertårar

och jag upptäcker

att de vackra pärlorna

är äkta

odlade i förtvivlans skal

blir jag så rik

att jag får råd

att förlåta den skuld

som inte kunde betalas

under en livstid

med borgenslån

SOM BARN

Ville vara som barnet

omedveten

om tankarnas alla härskare

Söka min egen visdom

som vetgirig forskare

Ville vända på falskheten

och bevisa

att den är tom

med enkla ord av logik

Ville vara som barnet

min egen

helt unik

SJÄLVKÄNNEDOM

Att få börja om

på befriad jord

utan överfall av röster

och krampstångande ord

utan att styras

av halsband och koppel

till tankebanor

där man inte bor

Att få vandra

i kurortstystnad

fri från bruset

av alla förslag

bara se sina

egna tankar växa

Det vore att veta

vem som är jag