Invigning.

 

Invigning med kungabesök

blänkande svart asfalt

dammfri, utan spår

Bandet klipps av och

första bilen rullar in.

Kungen fick den äran

arbetarna såg på.

 

En annan väg invigdes

en gång 

bara en gångstig

men byggd av en Kung.

Rövaren fick äran

att klippa bandet och gå. 

Kungen såg på.

 

 

 

 

 

 

 

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

I Getsemane

 

Romerska vakten

prästers och fariséers tjänare

med Judas Iskariot

i täten

tågar fram

i skenet

av lyktor och bloss

sökande den

som alla söker

(medvetet eller omedvetet)

Jesus från Nasaret

- Det är jag

 

Många har fallit

till marken vid mötet

Några reser sig upp

borstar av förödmjukelsen

och korsfäster honom

andra förblir på knä

i tillbedjan

 

 

text och foto © Margit Klehn

Jesu Kärlek

 

Kärleken tiger stilla när törnekronan skär

föraktande sår i den panna

som redan pressats till blods

under våndans tyngd.

 

Solen sörjer, dagen klär sig i svart

när kärleken tillåter skilsmässan

mellan far och son.

 

Men när kärleken triumferande ropar

”Det är fullbordat”

vågar solen öppna sina ögon

medan jorden skälver

klipporna rämnar, gravarna öppnas

och döden får liv.

 

”Förvisso var denne man Guds son”

Förnekarna tvingas stämma upp

den första tonen 

i livets segerfanfar.

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

Skidturen

 

Ditt ansikte är vackert Gud

Jag såg det i dag

när jag skidade fram

mellan dina rimfrostbitna ögonbryn

Det sög i magen

när jag susade utför näsvingen

Du rynkade nog på näsan

för att ge mig en extraskjuts

Jag kände det

men jag är säker på

att jag kittlade dig också

när jag stakade mig fram

över kindslätten

och såg älgarna gömma sig

bakom skäggstammarna

Jag hörde ditt porlande skratt

och hissnade när jag såg ner

i din mörka mun

Värmen steg som dimma ur den

och skrämde mig

men dina scoterkörda skrattrynkor

ledde mig säkert

förbi alla djup

Skönheten sprängde mig nästan

Jag genomströmmades av värme

fast luften var kall

när jag upplevde dig i dag Gud

 

text och foto © Margit Klehn

 

Verklig konst

 

Han som täljer

slättens drivor

med sin vindkniv

och hänger isänglar

i buskarna

vid strandkanten

Han som strör ut rimfrost

så att smutsig jord

lyser ren

Han, om någon

är den rätte

att förvandla 

mitt sinne 

till ett konstverk

som passar in

i himlens atelje

 

 text och foto © Margit Klehn


 

 

 

Novemberdag

 

Aktivitetslös vilar myrstacken

Silvervit kramar frosten mossan

Naket fryser blåbärsriset

stampande sina nyfärgade kläder

 

Tyst suckar skogen

Långt borta är fågelsången

Sent vaknar dagen

och tidigt kryper mörkret in

 

Hoppet finns

under ett rödbrungult täcke

som beskyddande värmer marken

där livet gror för nästa vår

 

 

 

 

text och foto @ Margit Klehn

 

Se framåt

 

Det är skymning

skogen omkring mig

blir alltmera skugglik

och det är motlut

men om jag ser

stadigt framåt, uppåt

syns det tydligt

att vägen leder

rakt in

i en guldkantad himmel

där solen dröjt sig kvar

när allt annat

slukats av mörkret

Framtiden finns 

bortom krönet

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

 

 

 

 

Vi pratmakare

 

Fast vi ständigt

tömmer våra munnar

är de ändå alltid fulla

med ord

 

Alla tror

att tystnad är tomhet

och fyller på

om och om igen

 

Men orden når ingenstans

i överfyllda rum

Är det ingen

som saknar akustiken?

 

text och foto @ Margit Klehn

 

 

 Dörren

 

Jag har slagit

min panna sårig

mot trotsets vägg

Mina knogar

har vitnat

i stolthetens kramp

men den handtagslösa dörren

till livsharmoni

rubbades inte 

av min kamp

 

Först när min egen person

krymptes ner

och jag gömd 

bakom Jesus fann vägen

passerade vi tillsammans

ödmjukhetens fotocell

och ljudlöst

gled dörren upp

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

I Guds knä

 

När jag snubblat på trosvägens kullerstenar

och själen känns blå och öm

då kryper jag upp i ditt knä Gud

där stillas min tåreström

 

När gemenskap är något bara för andra

och tystnadens eko hånfullt skriker

då kryper jag upp i ditt knä Gud

vi tillhör varandra

 

När villrådigheten sänker sig över mig

som dimman en kulen höst

kryper jag upp i ditt knä Gud

för att höra din trygga röst

 

När min ande är dignande trött uttömd och slak

och mitt skriande behov är tröst

då kryper jag kraftlös upp i ditt knä Gud

och vilar ut vid ditt bröst

 

text och foto © Margit Klehn

 

 

Förlåtelse

 

När du ger mig

dina ångertårar

och jag upptäcker

att de vackra pärlorna

är äkta

odlade i förtvivlans skal

blir jag så rik

att jag får råd

att förlåta den skuld

som inte kunde betalas

under en livstid

med borgenslån

 

 

 

SOM BARN

 

Ville vara som barnet

omedveten

om tankarnas alla härskare

Söka min egen visdom

som vetgirig forskare

 

Ville vända på falskheten

och bevisa

att den är tom

med enkla ord av logik

Ville vara som barnet

min egen

helt unik

 

 

 

 

text och illustration © Margit Klehn

 

SJÄLVKÄNNEDOM

 

Att få börja om

på befriad jord

utan överfall av röster

och krampstångande ord

utan att styras

av halsband och koppel

till tankebanor

där man inte bor

 

Att få vandra

i kurortstystnad

fri från bruset

av alla förslag

bara se sina

egna tankar växa

Det vore att veta

vem som är jag

 

text och foto © Margit Klehn