Invigning.
Invigning med kungabesök
blänkande svart asfalt
dammfri, utan spår
Bandet klipps av och
första bilen rullar in.
Kungen fick den äran
arbetarna såg på.
En annan väg invigdes
en gång
bara en gångstig
men byggd av en Kung.
Rövaren fick äran
att klippa bandet och gå.
Kungen såg på.
text och foto © Margit Klehn
I Getsemane
Romerska vakten
prästers och fariséers tjänare
med Judas Iskariot
i täten
tågar fram
i skenet
av lyktor och bloss
sökande den
som alla söker
(medvetet eller omedvetet)
Jesus från Nasaret
- Det är jag
Många har fallit
till marken vid mötet
Några reser sig upp
borstar av förödmjukelsen
och korsfäster honom
andra förblir på knä
i tillbedjan
text och foto © Margit Klehn
Jesu Kärlek
Kärleken tiger stilla när törnekronan skär
föraktande sår i den panna
som redan pressats till blods
under våndans tyngd.
Solen sörjer, dagen klär sig i svart
när kärleken tillåter skilsmässan
mellan far och son.
Men när kärleken triumferande ropar
”Det är fullbordat”
vågar solen öppna sina ögon
medan jorden skälver
klipporna rämnar, gravarna öppnas
och döden får liv.
”Förvisso var denne man Guds son”
Förnekarna tvingas stämma upp
den första tonen
i livets segerfanfar.
text och foto © Margit Klehn
Skidturen
Ditt ansikte är vackert Gud
Jag såg det i dag
när jag skidade fram
mellan dina rimfrostbitna ögonbryn
Det sög i magen
när jag susade utför näsvingen
Du rynkade nog på näsan
för att ge mig en extraskjuts
Jag kände det
men jag är säker på
att jag kittlade dig också
när jag stakade mig fram
över kindslätten
och såg älgarna gömma sig
bakom skäggstammarna
Jag hörde ditt porlande skratt
och hissnade när jag såg ner
i din mörka mun
Värmen steg som dimma ur den
och skrämde mig
men dina scoterkörda skrattrynkor
ledde mig säkert
förbi alla djup
Skönheten sprängde mig nästan
Jag genomströmmades av värme
fast luften var kall
när jag upplevde dig i dag Gud
text och foto © Margit Klehn
Verklig konst
Han som täljer
slättens drivor
med sin vindkniv
och hänger isänglar
i buskarna
vid strandkanten
Han som strör ut rimfrost
så att smutsig jord
lyser ren
Han, om någon
är den rätte
att förvandla
mitt sinne
till ett konstverk
som passar in
i himlens atelje
text och foto © Margit Klehn
Novemberdag
Aktivitetslös vilar myrstacken
Silvervit kramar frosten mossan
Naket fryser blåbärsriset
stampande sina nyfärgade kläder
Tyst suckar skogen
Långt borta är fågelsången
Sent vaknar dagen
och tidigt kryper mörkret in
Hoppet finns
under ett rödbrungult täcke
som beskyddande värmer marken
där livet gror för nästa vår
text och foto @ Margit Klehn
Se framåt
Det är skymning
skogen omkring mig
blir alltmera skugglik
och det är motlut
men om jag ser
stadigt framåt, uppåt
syns det tydligt
att vägen leder
rakt in
i en guldkantad himmel
där solen dröjt sig kvar
när allt annat
slukats av mörkret
Framtiden finns
bortom krönet
text och foto © Margit Klehn
Vi pratmakare
Fast vi ständigt
tömmer våra munnar
är de ändå alltid fulla
med ord
Alla tror
att tystnad är tomhet
och fyller på
om och om igen
Men orden når ingenstans
i överfyllda rum
Är det ingen
som saknar akustiken?
text och foto @ Margit Klehn
Dörren
Jag har slagit
min panna sårig
mot trotsets vägg
Mina knogar
har vitnat
i stolthetens kramp
men den handtagslösa dörren
till livsharmoni
rubbades inte
av min kamp
Först när min egen person
krymptes ner
och jag gömd
bakom Jesus fann vägen
passerade vi tillsammans
ödmjukhetens fotocell
och ljudlöst
gled dörren upp
text och foto © Margit Klehn
I Guds knä
När jag snubblat på trosvägens kullerstenar
och själen känns blå och öm
då kryper jag upp i ditt knä Gud
där stillas min tåreström
När gemenskap är något bara för andra
och tystnadens eko hånfullt skriker
då kryper jag upp i ditt knä Gud
vi tillhör varandra
När villrådigheten sänker sig över mig
som dimman en kulen höst
kryper jag upp i ditt knä Gud
för att höra din trygga röst
När min ande är dignande trött uttömd och slak
och mitt skriande behov är tröst
då kryper jag kraftlös upp i ditt knä Gud
och vilar ut vid ditt bröst
text och foto © Margit Klehn
Förlåtelse
När du ger mig
dina ångertårar
och jag upptäcker
att de vackra pärlorna
är äkta
odlade i förtvivlans skal
blir jag så rik
att jag får råd
att förlåta den skuld
som inte kunde betalas
under en livstid
med borgenslån
SOM BARN
Ville vara som barnet
omedveten
om tankarnas alla härskare
Söka min egen visdom
som vetgirig forskare
Ville vända på falskheten
och bevisa
att den är tom
med enkla ord av logik
Ville vara som barnet
min egen
helt unik
text och illustration © Margit Klehn
SJÄLVKÄNNEDOM
Att få börja om
på befriad jord
utan överfall av röster
och krampstångande ord
utan att styras
av halsband och koppel
till tankebanor
där man inte bor
Att få vandra
i kurortstystnad
fri från bruset
av alla förslag
bara se sina
egna tankar växa
Det vore att veta
vem som är jag
text och foto © Margit Klehn