Tantens självbild

 

Rultan rantar

tultan tant

inte längre 

intressant

 

Tjut i öra

ser allt skumt

svårt att höra

benet stumt

 

Hon skulle nog vara

nå´n annanstans

om inte glömskan fanns

©Margit Klehn

 

Medelsvensson

 

Jag måste ha allt det där

som alla andra har, sa´ Medelsvensson.

Jag måste tänka så som alla andra tänker

och tycka det som alla andra tycker.

Vad skulle de annars tänka om mej?

Jag kunde ju bli impopulär.

Jag måste ha högre lön för det får alla andra.

Jag måste ha råd att ge barnen vad de begär

för så gör alla andra,

och det är väl bäst att jag skänker en slant

lite här och där

för generösa är det ju många som är.

 

När han fått allt han ville ha

och blivit det han ville bli

sa´ frun: Det här, är ingen trivsam atmosfär.

- Jag tror det blir bäst om vi flyttar isär.

- Ok, sa´ Medelsvensson, så gör ju alla andra,

säg bara när!

 

En dag måste Medelsvensson

gå till doktorn och få piller

mot ångestkänslor och sömnbesvär.

- Vad nu då? sa´ Medelsvensson

- Har jag blivit som alla andra?

- Hjälp mig, jag vill inte ha det så här.

 

© Margit Klehn

(Skrevs 1979)

 

 

Fredsförhandling

 

Det var en gång en kanin

som tyckte han var väldigt fin.

Han gick ofta ut på ”hoppenad”

ner till dammen där anden tog ett bad.

- Inte får du komma hit,

sade anden. Du är alltför vit.

- Värst vad du tar i, sade herr Kanin

du som simmar där bland andra glin.

- Glin för dej va, sade fru And

Akta så jag inte nyper i din fula, långa tand.

- Du är mallig över dina ränder

och avundsjuk på mina tänder

men tugga morot kan du inte göra

bara brödsmulor som blötts till geggig röra.

Nu var han riktigt stolt

och slog en tjusig volt

men ack, det ska man inte göra

hur det kan gå ska du få höra.

Han tappade balansen

och föll i vattnet där han fann se´n

fru And som simmade så nätt

men när han själv försökte

var det inte lätt.

Be om hjälp, det var ju helt genant

särskilt av en näbbig tant

men han hade inget val

där han plaska runt i sina kval.

- Kan jag få hjälp fru And

att ta mig upp på land

sade han med en ynklig röst

och titta´ på sitt våta bröst

- Så ska det låta, blev andens svar

nu finns högfärden inte kvar.

Genast simmade hon dit

och tog ett stadigt tag

i pälsen som var vit.

Snart stod han uppå land

och tackade fru And.

- Förlåt, jag har nog inte varit snäll

ska vi bli vänner och sluta med allt gnäll?

Enligt fru And var det ett bra förslag

- Vi slutar bråka från och med i dag

Det finns så mycket som är viktigt

och ska vi leva riktigt

så hjälper vi varann´

i stället för att yvas över allt vi kan.

Så fick den sagan ett lyckligt slut

om alla gjorde lika såg allt bättre ut.

 

© Margit Klehn