Tantens självbild
Rultan rantar
tultan tant
inte längre
intressant
Tjut i öra
ser allt skumt
svårt att höra
benet stumt
Hon skulle nog vara
nå´n annanstans
om inte glömskan fanns
©Margit Klehn
Medelsvensson
Jag måste ha allt det där
som alla andra har, sa´ Medelsvensson.
Jag måste tänka så som alla andra tänker
och tycka det som alla andra tycker.
Vad skulle de annars tänka om mej?
Jag kunde ju bli impopulär.
Jag måste ha högre lön för det får alla andra.
Jag måste ha råd att ge barnen vad de begär
för så gör alla andra,
och det är väl bäst att jag skänker en slant
lite här och där
för generösa är det ju många som är.
När han fått allt han ville ha
och blivit det han ville bli
sa´ frun: Det här, är ingen trivsam atmosfär.
- Jag tror det blir bäst om vi flyttar isär.
- Ok, sa´ Medelsvensson, så gör ju alla andra,
säg bara när!
En dag måste Medelsvensson
gå till doktorn och få piller
mot ångestkänslor och sömnbesvär.
- Vad nu då? sa´ Medelsvensson
- Har jag blivit som alla andra?
- Hjälp mig, jag vill inte ha det så här.
© Margit Klehn
(Skrevs 1979)
Fredsförhandling
Det var en gång en kanin
som tyckte han var väldigt fin.
Han gick ofta ut på ”hoppenad”
ner till dammen där anden tog ett bad.
- Inte får du komma hit,
sade anden. Du är alltför vit.
- Värst vad du tar i, sade herr Kanin
du som simmar där bland andra glin.
- Glin för dej va, sade fru And
Akta så jag inte nyper i din fula, långa tand.
- Du är mallig över dina ränder
och avundsjuk på mina tänder
men tugga morot kan du inte göra
bara brödsmulor som blötts till geggig röra.
Nu var han riktigt stolt
och slog en tjusig volt
men ack, det ska man inte göra
hur det kan gå ska du få höra.
Han tappade balansen
och föll i vattnet där han fann se´n
fru And som simmade så nätt
men när han själv försökte
var det inte lätt.
Be om hjälp, det var ju helt genant
särskilt av en näbbig tant
men han hade inget val
där han plaska runt i sina kval.
- Kan jag få hjälp fru And
att ta mig upp på land
sade han med en ynklig röst
och titta´ på sitt våta bröst
- Så ska det låta, blev andens svar
nu finns högfärden inte kvar.
Genast simmade hon dit
och tog ett stadigt tag
i pälsen som var vit.
Snart stod han uppå land
och tackade fru And.
- Förlåt, jag har nog inte varit snäll
ska vi bli vänner och sluta med allt gnäll?
Enligt fru And var det ett bra förslag
- Vi slutar bråka från och med i dag
Det finns så mycket som är viktigt
och ska vi leva riktigt
så hjälper vi varann´
i stället för att yvas över allt vi kan.
Så fick den sagan ett lyckligt slut
om alla gjorde lika såg allt bättre ut.
© Margit Klehn